SAOL

publicerad: 2015  

jonkvill

jonkv·­ill [∫åŋkvil´ ljust sj‑ljud el. jåŋkvil´] substantiv ~en ~er • en lök­växt

Singular
en jonkvill	obestämd form
en jonkvills	obestämd form genitiv
jonkvillen	bestämd form
jonkvillens	bestämd form genitiv
Plural
jonkviller	obestämd form
jonkvillers	obestämd form genitiv
jonkvillerna	bestämd form
jonkvillernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

jonkvill jonkvillen jonkviller

jonkv·ill·en

substantiv

[∫åŋkvil´]ljust sj-ljud el. [jåŋkvil´]

● en narciss med små väl­luktande, gula blommor på varje stängel

belagt sedan 1722; av franska jonquille med samma betydelse; av spa. junquillo med samma betydelse, till junco 'säv'

Till SO

SAOB

publicerad: 1934  

JONKVILL joŋkvil4 l. ʃoŋ- (sjångkvi´ll NF (1884)), l. JONKILL ʃoŋkil4 l. joŋ-, r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. (i bet. 1) -er.

Ordformer

(jonkill 1796 osv. jonkvill 1904 osv. jonqvill(e) (-qu-) 1722—1926. jonqvillie 1722)

Etymologi

[av fr. jonquille, av sp. junquillo, diminutivbildning till junco, av lat. juncus, säv]

1) bot. o. trädg. den till familjen Amaryllidaceæ hörande växten Narcissus jonquilla Lin. Ahlich 16 (1722). Bremer Brev 2: 388 (1844). Tazett och jonkill odlas i Sverige som krukväxter. BonnierKL 8: 609 (1926). SvUppslB (1933).

2) (†) sådan gul färg som är utmärkande för jonkillens blommor. (Av blodplättlav fås bl. a. följande färger) Ljus jonquille och vacker grön på ylle, samt paille på silke. Westring SvLafv. 2: 289 (1805).

Ssg: (jfr 2) JONKVILL-GUL. VeckoskrFrunt. 1823, s. 16.

Till SAOB