SAOL
publicerad: 2015
jordgubbe
jord|gubbe
substantiv
~n ‑gubbar • ett bär: jordgubbar med vispgrädde
Singular | |
---|---|
en jordgubbe | obestämd form |
en jordgubbes | obestämd form genitiv |
jordgubben | bestämd form |
jordgubbens | bestämd form genitiv |
Plural | |
jordgubbar | obestämd form |
jordgubbars | obestämd form genitiv |
jordgubbarna | bestämd form |
jordgubbarnas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
jordgubbe
jordgubben jordgubbar
jord|gubb·en
substantiv
●
typ av stort, rött, odlat bär som har små fröliknande nötter på ytan
JFR
smultron
jordgubbsland; jordgubbsodling; jordgubbssylt; jordgubbstårta
jordgubbar med vispgrädde
belagt sedan 1841;
till sv. dial. gubbe i bet. 'liten klump'; jfr sv. dial. jordbär 'smultron'
SAOB
publicerad: 1934
JORDGUBBE jω3rd~gub2e, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) benämning på ”bär” av arter av växtsläktet Fragaria Lin., smultron; äv. om själva växten. — särsk.
a) om (”bär” av) den förr ofta odlade, numera förvildade växten Fragaria elatior Ehrh. (Fragaria moschata Duch.). Franckenius Spec. C 2 a (1638). Stora hwijta jordgubbar. Rudbeck HortBot. 44 (1685). Krok o. Almquist Fl. 1: 98 (1883). BonnierKL 4: 443 (1924).
b) om (”bär” av) den förr odlade växten Fragaria collina Ehrh. (Fragaria viridis Duch.), backsmultron; numera bl. (knappast br.) i uttr. vilda l. svenska jordgubbar. Små jordgubbar. Rudbeck HortBot. 44 (1685). Små hwijta söta Jordgubbar. Bromelius Chl. 31 (1694). Lindestolpe FlWiksb. 13 (1716). Våra svenska vilda ”Jordgubbar” (Fragaria collina, Ehrhart) lära äfven lämpa sig till odling. Eneroth Pom. 2: 382 (1866). (Ekenberg o.) Landin (1892: svenska Jordgubbar). Vilda jordgubbar. Östergren (1929).
c) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (”bär” av) växten Fragaria vesca Lin., skogssmultron; jfr JORD-BÄR 2. Rålamb 14: 23 (1690). Jörlin Köksg. 42 (1784). ASFFlF XL. 4: 20 (1915; fr. Åland).
d) om (”bär” av) numera odlade arter av växtsläktet Fragaria Lin.; särsk. om (”bär” av) korsningar mellan de under a, b o. c nämnda arterna o. de amerikanska arterna Fragaria virginiana Ehrh. o. Fragaria chiloënsis Duch.; i pl., med koll. bet., äv. om bären ss. (beståndsdel av) maträtt. Lundström Trädg. 238 (1841). Trädgårdssmultronen (jordgubbarna) härstamma från åtskilliga vilda arter. HbTrädg. 3: 130 (1872). Elfving Kulturv. 87 (1895). Mandelkräm med jordgubbar. Escoffier 2: 278 (1928). Jordgubbar med frusen grädde. Östergren (1929).
2) (i Finl., bygdemålsfärgat) benämning på (”bär” av) växten Rubus arcticus Lin., åkerbär. Nyland 1: 98 (1884; fr. Nyland).
Ssgr (i allm. till 1 d): A (numera knappast br.): JORDGUBB-SMULTRONÖRT, se B. —
-SÄNG, -ÖRT, se C.
B: (jfr 1 a) JORDGUBBE-SMULTRONÖRT. (-gubb- 1816. -gubbe- 1870) (†) växten Fragaria elatior Ehrh. (Fragaria moschata Duch.). Liljeblad Fl. 273 (1816). Lilja SkånFl. 355 (1870).
-SMULTRON. (numera knappast br.) = JORDGUBBE 1 a; äv. om förädlade o. odlade arter av växtsläktet Fragaria Lin. (jfr JORDGUBBE 1 d). NormFört. 21 (1894). Jönsson Gagnv. 132 (1910). —
-STEKEL. entomol. den till bladsteklarnas familj hörande insekten Blennocampa geniculata Steph., vars larver förtära jordgubbsplantornas blad. 2NF 28: 30 (1918). —
-SÄNG. (-gubb- 1833. -gubbs- 1825 osv.) i sht trädg. jfr -LAND. DA 1825, nr 131, s. 3. Grotenfelt LandtbrFinl. 202 (1896). —
-VECKLARE, m. l. r. entomol. den till vecklarnas familj hörande fjärilen Acalla comariana Zeller, vars larver söndergnaga o. hopspinna jordgubbsplantornas blad o. blommor. LAHT 1924, s. 430. —
-ÖRT. (-gubb- 1877. -gubbs- 1868—1899) (numera knappast br.)
1) växten Fragaria elatior Ehrh. (Fragaria moschata Duch.); jfr JORDGUBBE 1 a. Nyman VäxtNatH 2: 69 (1868). Thedenius FlUpplSöderm. 230 (1871).
2) växten Fragaria collina Ehrh. (Fragaria viridis Duch.); jfr JORDGUBBE 1 b. Iverus VästmFanerog. 152 (1877). LfF 1899, s. 192.