SAOL

publicerad: 2015  

känguru

känguru [çäŋ´guru] substantiv ~n; pl. ~r hellre än ~er • ett pung­djur

Singular
en känguru	obestämd form
en kängurus	obestämd form genitiv
kängurun	bestämd form
känguruns	bestämd form genitiv
Plural
kängurur (känguruer)	obestämd form
kängururs (känguruers)	obestämd form genitiv
kängururna (känguruerna)	bestämd form
kängururnas (känguruernas)	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

känguru kängurun, plural kängurur äv. känguruer

känguru·er

substantiv

[çäŋ´g-]

● typ av (stort) pung­djur som har muskulös svans, långa kraftiga bak­ben och små korta fram­ben och vanligen förflyttar sig med långa skutt; före­kommande särsk. i Australien

kängurudjur; känguruunge

belagt sedan 1787; av engelska kangaroo med samma betydelse; ur ett australiskt in­hemskt språk

Till SO

SAOB