SAOL

publicerad: 2015  

kätting

kätt·ing substantiv ~en ~ar • grov kedja; varp till väv

Singular
en kätting	obestämd form
en kättings	obestämd form genitiv
kättingen	bestämd form
kättingens	bestämd form genitiv
Plural
kättingar	obestämd form
kättingars	obestämd form genitiv
kättingarna	bestämd form
kättingarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

kätting kättingen kättingar

kätt·ing·en

substantiv

kätt`ing

● grövre kedja som är av­sedd att bära tyngre laster särsk. på far­tyg för ankare

bojkätting; halvtumskätting; järnkätting

galvaniserad kätting; några meter kätting till dragg­linan

belagt sedan 1756; av nederländska ketting med samma betydelse; av lat. cate´na 'kedja'; jfr ur­sprung till 1kedja!!

Till SO

SAOB

publicerad: 1939  

KÄTTING ɟät3iŋ2, förr äv. (i bet. 2) KÄTTNING, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.

Ordformer

(kett- (kiett-, kjett-) 1688—1933. kätt- (kiätt-, kjätt-) 1738 osv. -ing 1688 osv. -ning 1694—1838)

Etymologi

[liksom d. kætting av holl. ketting, ombildning av mnl. keten(e) (se KEDJA, sbst.)]

1) (i sht i fackspr., särsk. tekn. o. sjöt.) (vanl. grövre) kedja (vars i varandra gripande länkar fått en särskild, mot kraven på hållfasthet o. lättrörlighet bäst svarande form); äv. koll. l. ss. ämnesnamn; äv. mer l. mindre bildl.; äv. sjöt. i inskränktare anv.: ankarkätting. Rundlänkad, ovallänkad kätting. Kortlänkad kätting, utan mellanstolpar; motsatt: stolpkätting. Sticka (ut) kätting (sjöt.), låta mera kätting löpa ut. Kättingens grovlek betecknas genom länkjärnets diameter i centimeter. Kättingar med öppna, med slutna länkar. PH 6: 4192 (1756). Fartygs takling tillverkas af tågverke, jerntross och ketting. Frick o. Trolle 21 (1872). Min vers vill slå i stycken / hvar trångsmidd länk i tvångets tunga kätting. Fröding NyttGam. 35 (1897). Om fartyget .. ligger .. till ankars, skall kättingen (vid deviering) vara hemvindad ”kort stagsvis”. Hägg PraktNav. 28 (1900). Snökedjor af härdad prima svensk ketting. SD(A) 1915, nr 343, s. 14. Hellström Malmros 226 (1931). — jfr ANKAR-, BETSEL-, BORG-, FÖRTÖJNINGS-, HISS-, HUGG-, JÄRN-, KABELLARIE-, KATT-, KRAN-, LYFT-, LÄNK-, RING-, SNÖ-, STOLP-, STOPP-, TRANSMISSIONS-KÄTTING m. fl.

2) [urspr. o. eg. om varpen, innan den upplindats på vävbommen, då den är hopflätad som en kedja för att icke tilltrasslas] vävn. varp, ränning. Stiernman Com. 4: 1207 (1688). Sådane väfnader, som, både til Kätting och Inslag, af skrubbel-garn äro förfärdigade. PH 6: 4199 (1756). Form 1933, s. 247.

Ssgr: A: KÄTTING-BOM, -GARN, se B. —

(1) -HJUL. tekn. tandhjul vars tänder gripa in i län karna på en kätting o. som därigm överför sin rörelse på denna. TT 1886, s. 50. —

-KLYS, se B. —

(1) -LÅS. tekn. inrättning varmed kättingar l. kättingslänkar sammanbindas l. hopfästas; kedjelås; klohake. TT 1897, Byggn. s. 30. VaruhbTulltaxa 1: 440 (1931). —

-LÄNK, -PUMP, -SKÄRARE, -SKÄRNING, -SMED, -SMEDJA, -SMIDE, -STOPPARE, se B. —

(1) -TRANSPORT. tekn. transport medelst ändlös kätting försedd med medbringare, transportbehållare o. d. JernkA 1884, s. 191. —

(1) -TRUMMA, r. l. f. tekn. trumma l. rulle med spår för upptagande av kätting i ett l. flera varv (å kran, vindspel o. d.). TT 1883, s. 118. SFS 1919, s. 368.

B: (2) KÄTTINGS-BOM. (-ing- 1874—1911. -ings- 1911 osv.) vävn. i vävstol: baktill på vävstolen vridbart lagrad valsformig kropp l. bom på vilken varpen upprullas. UB 6: 422 (1874). —

(1) -BORG. sjöt. skydds- l. förstärkningskätting; jfr BORG, sbst.3 2. Platen Glascock 1: 237 (1836). —

(2) -GARN. (-ing- 1845. -ings- 1896 osv.) vävn. varpgarn. AB 1845, nr 238, s. 1. —

(1) -KLYS. (-ing- 1928—1931. -ings- 1878 osv.) sjöt. klys varigenom ankarkätting ledes. TT 1878, s. 230. —

(1) -LÄNK. (-ing- 1856—1920. -ings- 1872 osv.) tekn. länk l. malja i kätting. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). —

(1) -PUMP. (-ing- 1889. -ings- 1798 osv.) tekn. o. sjöt. kedjepump. Röding SD 47 (1798). Ramsten o. Stenfelt (1917). —

(2) -SKÄRARE. (-ing- 1900—1909. -ings- 1899 osv.) vävn. arbetare som utför kättingsskärning. SD 1899, nr 48, s. 4. FörtArbetTextilf. 2 (1909). —

(2) -SKÄRNING. (-ing- 1838—1911. -ings- 1874 osv.) vävn. varpmaterialets klippning o. ordnande för uppläggning på kättingsbommen. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 23. Form 1933, s. 247. —

(1) -SMED. (-ing- 1918—1931. -ings- 1931 osv.) person med kättingssmide ss. yrke. PT 1918, nr 299 A, s. 3. —

(1) -SMEDJA. (-ing- 1891—1915) Roos Skugg. 156 (1891). —

(1) -SMIDE. (-ing- 1840—1910. -ings- 1886 osv.) tekn. abstr. o. konkret. JernkA 1840, s. 205. Groft kättingsmide. Därs. 1910, s. 80. —

(1) -SPLITS. sjöt. splits för fastgörande av en tågända vid kätting. Ramsten o. Stenfelt (1917). —

(1) -STOLPE. tekn. järnbult (tvärstag) som spänner ut en kättingslänk på midten. Ramsten o. Stenfelt (1917). —

(1) -STOPPARE, r. l. m. (-ing- 1845—1932. -ings- 1866 osv.) sjöt. stoppare för fastlåsande av ankarkättingen. AB 1845, nr 2, s. 4. —

(2) -TRÅD. vävn. varptråd. Stiernman Com. 4: 1205 (1688). —

(1) -TÅG. (†) sjöt. kätting. Platen Glascock 1: 102 (1836). Ekelöf Skeppsm. 103 (1881).

Till SAOB