SAOL

publicerad: 2015  
käxa
käxa verb ~de ~t • småtjata
Finita former
käxarpresens aktiv
käxaspresens passiv
käxadepreteritum aktiv
käxadespreteritum passiv
käxaimperativ aktiv
Infinita former
att käxainfinitiv aktiv
att käxasinfinitiv passiv
har/hade käxatsupinum aktiv
har/hade käxatssupinum passiv
Presens particip
käxande
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
käxa käxade käxat
verb
käx`a
● dialektalt ständigt små­tjata
käxa (om någon/något/sats)
käxa (om någon)
käxa (om något)
käxa (om sats)
belagt sedan 1681; bildn. till sv. dial. käka 'träta; tjata emot'; jfr ur­sprung till käke
käxakäxande, 2käx
Till SO

SAOB