SAOL

publicerad: 2015  
kakel
kakel [ka´kel] substantiv kaklet; pl. ~, best. pl. kaklen • på ena sidan glaserad platta av bränt ler­gods; upp­sättning så­dana plattor
Singular
ett kakelobestämd form
ett kakelsobestämd form genitiv
kakletbestämd form
kakletsbestämd form genitiv
Plural
kakelobestämd form
kakelsobestämd form genitiv
kaklenbestämd form
kaklensbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

Sökningen på kakels i SO gav inga svar.

Menade du:

kakel  
kackel  
bakelse  
skickelse  
kallelse  
hackelse  

SAOB

Sökningen på kakels i SAOB gav inga svar.