SAOL

publicerad: 2015  
kamma
kamma verb ~de ~t • kamma håret
Finita former
kammarpresens aktiv
kammaspresens passiv
kammadepreteritum aktiv
kammadespreteritum passiv
kammaimperativ aktiv
Infinita former
att kammainfinitiv aktiv
att kammasinfinitiv passiv
har/hade kammatsupinum aktiv
har/hade kammatssupinum passiv
Presens particip
kammande
Perfekt particip
en kammad + substantiv
ett kammat + substantiv
den/det/de kammade + substantiv
kamma hem • vinna, förskaffa sig
Infinita formeratt kamma heminfinitiv aktivPresens participhemkammandePerfekt participen hemkammad + substantivett hemkammat + substantivden/det/de hemkammade + substantiv
kamma igenom • minutiöst söka i­genom: ​kamma i­genom el. genomkamma ett om­råde
Infinita formeratt kamma igenominfinitiv aktivPresens participigenomkammandePerfekt participen igenomkammad + substantivett igenomkammat + substantivden/det/de igenomkammade + substantiv
kamma in • kamma hem
Infinita formeratt kamma ininfinitiv aktivPresens participinkammandePerfekt participen inkammad + substantivett inkammat + substantivden/det/de inkammade + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
kamma kammade kammat
verb
kamm`a
● ibland med partikelnigenom reda ut och ordna (huvud­hår) med kam
okammad
någon kammar någon/något
någon kammar någon
någon kammar något
någon kammar (ut) något
kamma luggen; kamma håret; kamma barnen; kamma igenom håret med lus­kam
○ ofta med ton­vikt på resultatet ibland med partikel, sär­skiltut
kamma sid­bena; kamma ut lockarna
○ ofta refl.
han stod och kammade sig fram­för spegeln
○ äv. något ut­vidgat
kamma matt­fransarna; kamma ullen
kamma noll se noll
belagt sedan ca 1520 (Peder Månssons Skrifter på svenska); fornsvenska kamba; till kam
kammakammande, kamning
kamma hem, kamma igenom, kamma in
Till SO

SAOB