SAOL

publicerad: 2015  

kamp

1kamp substantiv ~en ~er • strid; tävling; ​jfr kämpa​ – Alla sammansättn. med kamp- hör till 1kamp.

Singular
en kamp	obestämd form
en kamps	obestämd form genitiv
kampen	bestämd form
kampens	bestämd form genitiv
Plural
kamper	obestämd form
kampers	obestämd form genitiv
kamperna	bestämd form
kampernas	bestämd form genitiv

2kamp substantiv ~en ~ar • ⟨ngt åld.⟩ häst

Singular
en kamp	obestämd form
en kamps	obestämd form genitiv
kampen	bestämd form
kampens	bestämd form genitiv
Plural
kampar	obestämd form
kampars	obestämd form genitiv
kamparna	bestämd form
kamparnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

SAOB

publicerad: 1935  

KAMPER kam4per, r. l. m.; best. -n.

Etymologi

[jfr sv. dial. kamper; sannol. abstraherat ur ssgn KAMPERSTEN]

koll.: klappersten, ”kampersten”; utom i ssgr numera bl. (i vissa trakter, folkligt) ss. mera tillfällig ellips för KAMPERSTEN. S:t Olof sig tillbaka såg (och sade till trollkäringen): ”Stå där och blif till kamper grå”. KyrkohÅ 1902, s. 79 (i äldre folkvisa från Tjörn).

Ssgr (i vissa trakter, folkligt, ävensom i fackspr.): KAMPER-BLANDAD, p. adj. om jord (mylla): blandad med klappersten. Kamperblandad sandmylla. PT 1892, nr 246, s. 4 (i annons angående exekutiv auktion på en gård i Varbärg). —

-MYLLA, r. l. f. ”kamperblandad” mylla. Åkerjord bestående af kampermylla på sand- och grusbotten. PT 1892, nr 130 B, s. 2 (i annons angående exekutiv auktion på en gård i norra Halland). LAHT 1914, s. 312.

Till SAOB