SAOL
publicerad: 2015
kant
1kant
substantiv
~en ~er • ställa på kant – Alla sammansättn. med kant- hör till 1kant.
| Singular | |
|---|---|
| en kant | obestämd form |
| en kants | obestämd form genitiv |
| kanten | bestämd form |
| kantens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kanter | obestämd form |
| kanters | obestämd form genitiv |
| kanterna | bestämd form |
| kanternas | bestämd form genitiv |
2kant
adverb
• sätta ett segel kant sätta ett segel i ordning och anpassat efter vinden
| Ordform(er) | |
|---|---|
| kant | adverb |