SAOL

publicerad: 2015  

karavanseraj

karav·­an|­seraj substantiv ~en ~er • karavanhärbärge

Singular
en karavanseraj	obestämd form
en karavanserajs	obestämd form genitiv
karavanserajen	bestämd form
karavanserajens	bestämd form genitiv
Plural
karavanserajer	obestämd form
karavanserajers	obestämd form genitiv
karavanserajerna	bestämd form
karavanserajernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

karavanseraj karavan­serajen karavan­serajer

karav·an|­seraj·en

substantiv

karava`nseraj

● här­bärge för karavaner

belagt sedan 1731; till karavan och persiska sarai 'palats; hus; värds­hus'; jfr ur­sprung till seralj

Till SO

SAOB

publicerad: 1935  

KARAVANSERAJ kar1avan1seraj4 l. -va1n-, r. l. m. (SedolärMercur. osv.) l. n. (Dalin (1852) osv.); best. -en, äv. -n, ss. n. -et; pl. -er, stundom -s (AJourn. 1815, nr 260, s. 1, Zilliacus VandrÅr 2: 133 (1921)), ss. n. äv. =; äv. KARAVANSERI kar1a-van1seri4 l. -va1n-, n.; best. -et, äv. -t; pl. -er.

Ordformer

(förr äv. skrivet ca-. -sera 1731—1796. -seraj (-rai) 1789 osv. -seri 1838—1912)

Etymologi

[jfr holl. karavansera, t. karavanseraj, eng. caravanserai, caravansary, ä. fr. caravanséra(i), fr. caravansérail; ytterst av pers. kārvānsarāī l. -sarā, av kārvān (se KARAVAN) o. sarāī l. sarā, palats, hus, värdshus (se SERALJ)]

härbärge avsett i sht för karavaner; i sht i fråga om österländska förh. SedolärMercur. 3: nr 11, s. 6 (1731). Uti Caravanserais ligga de resande och hafva sina hästar framför sig. AJourn. 1815, nr 260, s. 1. Snoilsky 2: 197 (1881). Nyström NKina 2: 116 (1914). — särsk. [jfr motsv. anv. i sht i eng.] (i sht ringaktande l. skämtsamt) bildl. l. oeg., om (större) hotell l. värdshus. Unge Dal. 1: 41 (1829). Bremer NVerld. 1: 18 (1853). Amerikanska karavanserais för turister. Zilliacus VandrÅr 2: 133 (1921). SvD(A) 1929, nr 332, s. 12.

Till SAOB