SAOL

publicerad: 2015  

karbol

karb·­ol [‑å´l] substantiv ~en • ⟨åld.⟩ fenol

Singular
en karbol	obestämd form
en karbols	obestämd form genitiv
karbolen	bestämd form
karbolens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

karbol karbolen

karb·ol·en

substantiv

[-å´l]

● karbolsyra

byxorna desinficerades med karbol

belagt sedan 1880; bildn. till lat. car´bo 'kol' och -ol, ändelse som bl.a. betecknar fenoler

Till SO

SAOB

publicerad: 1935  

KARBOL karbå4l, stundom -ω4l, r. (m. WoJ (1891)); best. -en, äv. -n.

Etymologi

[jfr dan. o. t. karbol; eg. elliptiskt för KARBOL-SYRA (se nedan under ssgr); jfr äv. fr. carbol]

i sht med. karbolsyra; äv.: antiseptiskt preparat som innehåller karbolsyra; i sht ss. första led i ssgr. Berndtson (1880). En lukt af karbol. Benedictsson Skåne 229 (1884). Östergren (1929).

Ssgr (i sht med.): KARBOL-ANTISEPTIK. LbKir. 1: 483 (1920). —

-FÖRGIFTNING. Wretlind Läk. 2: 120 (1894). —

-GAS. med karbolsyra impregnerat gastyg, användt ss. antiseptiskt förband. Eira 1877, s. 641. —

-KALK. blandning av nysläckt kalk o. karbolsyra (använd ss. desinfektionsmedel i avträden o. d.). Lindgren Läkem. (1891). —

-LUKT. —

-OLJA, r. l. f. blandning av karbolsyra o. fet olja. Uhrström Hemläk. (1879). SFS 1922, s. 503. —

-SYRA, r. l. f. [efter t. karbolsäure, bildat av den t. kemisten F. F. Runge av lat. carbo, kol (jfr KARBON-), oleum, olja, o. t. säure, syra; se AnnPhysChem. 31: 69 f. (1834)] visst hydroxylderivat av bensol, fenol (se d. o. 1). Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 409. Karbolsyra .. har en mycket vidsträckt användning särskildt såsom antiseptiskt förband. Uhrström Hemläk. (1879). Starck Kemi 271 (1931).

Ssgr: karbolsyre-förgiftning. Söderström LäkKvacksalv. 144 (1926).

-kalk. karbolkalk. Lindgren Läkem. (1902).

-lösning. konkret: lösning av karbolsyra i vatten. Eira 1877, s. 641. Lindgren Läkem. (1891). SFS 1920, s. 578.

-olja, r. l. f. karbololja. Lindgren Läkem. (1902).

-tvål. tvål innehållande karbolsyra. AB 1869, nr 286, s. 4.

-vatten. karbolsyrelösning. Juhlin-Dannfelt 196 (1886). Lindgren Läkem. (1891, 1902). —

-SYRAD, p. adj. kem. kemiskt förenad med karbolsyra. Karbolsyrade salter. Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 412. SFS 1906, nr 38, s. 19. —

-VATTEN. karbolsyrelösning. Eira 1877, s. 634. DuodSanal. (1889).

Avledn.: KARBOLISERA, v. [jfr eng. carbolized, p. adj.] (i fackspr.) impregnera med karbolsyra. Eira 1877, s. 641. Karboliserad .. torfmull. Olbers Fleischer 68 (1891).

Till SAOB