SAOL

publicerad: 2015  

kariesbildning

karies|­bild·­ning substantiv ~en ~ar karies bildning 1

Singular
en kariesbildning	obestämd form
en kariesbildnings	obestämd form genitiv
kariesbildningen	bestämd form
kariesbildningens	bestämd form genitiv
Plural
kariesbildningar	obestämd form
kariesbildningars	obestämd form genitiv
kariesbildningarna	bestämd form
kariesbildningarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

SAOB

publicerad: 1935  

KARIES ka4ries, r.; i best. anv. utan slutartikel. Anm. Den lat. ack.-formen cariem användes i CollMedP 1704, s. 278.

Ordformer

(i sht förr ofta skrivet car-)

Etymologi

[jfr t. karies; av lat. caries, röta. — Jfr KARIERAS, KARIÖS]

med. o. tandläk. förstörelseprocess i benvävnad, särsk. i fråga om tänder; benröta resp. tandröta. JGGahn (1807) hos Berzelius Brev 9: 17. Collin Ordl. (1847). SkandTTandläk. 1887, s. 49. Hylin Munn. 2: 155 (1933).

Ssgr (med. o. tandläk.): KARIES-BILDNING. uppkomst av karies. SkandTTandläk. 1887, s. 22. —

-PROCESS. SkandTTandläk. 1887, s. 49. Förlöper kariesprocessen .. ovanligt långsamt .. eller upphör alldeles, då (osv.). Lenhardtson Tandl. 21 (1897).

Till SAOB