SAOL

publicerad: 2015  
karl
karl [ka´r] substantiv ~en el. ~n; pl. ~ar • ⟨ngt vard.⟩ man
Singular
en karlobestämd form
en karlsobestämd form genitiv
karlen (karln)bestämd form
karlens (karlns)bestämd form genitiv
Plural
karlarobestämd form
karlarsobestämd form genitiv
karlarnabestämd form
karlarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

Sökningen på karls i SO gav inga svar.

Menade du:

kallras  
karelsk  
karess  
karl  
kaross  
kalas  

SAOB

publicerad: 1935  
KARLA- ka3rla~ l. KARLS- ka3rls~.
Ordformer
(äv. skrivet carl-. carels- 1638 (: Carelsörtt)—1749 (: carelsört))
Etymologi
[ssgsform till mansnamnet KARL, särsk. med syftning på ngn av de sv. konungarna med detta namn]
i ssgr.
Ssgr: A (i högre stil): KARLA-TID(EN). den karolinska tiden. Svedelius i 2SAH 40: 512 (1865).
B: KARLS-FÅGEL. [efter nylat. avis carolina, bildat av O. Rudbeck d. y. (jfr ZoolStLilljeborg 44 (i handl. fr. 1727)) med hänsyftning på fågelns ståtliga, ”kungliga” utseende] (†) fågeln Cyanecula suecica (Lin.), blåhake. Linné SystNat. 49 (1740). Weste (1807). —
-SCEPTER. [jfr under -SPIRA] (†) = -SPIRA. Möller (1790; med hänv. till kongsspira). Heinrich (1814; med hänv. till kongsspira). —
-SPIRA, r. l. f. [efter nylat. sceptrum carolinum, bildat av O. Rudbeck d. y. (i Samolad Dedic. Plansch (1701)) med hänsyftning på växtens ståtliga, ”kungliga” utseende] växten Pedicularis sceptrum carolinum Lin., kungsspira, kung Karls spira. Nyman VäxtNatH 1: 175 (1867). Uppl. 1: 86 (1902). —
-ÖRT. [med avs. på anledningen till namnet jfr KARLIN] (†) växten Carlina acaulis Lin.; jfr KARLIN. Franckenius Spec. B 2 a (1638). Lind 1: 579 (1749).
Till SAOB