SAOL

publicerad: 2015  

karneol

karne·­ol [‑å´l el. ‑o´l] substantiv ~en ~er • en ädel­sten

Singular
en karneol	obestämd form
en karneols	obestämd form genitiv
karneolen	bestämd form
karneolens	bestämd form genitiv
Plural
karneoler	obestämd form
karneolers	obestämd form genitiv
karneolerna	bestämd form
karneolernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

karneol karneolen karneoler

karne·ol·en

substantiv

[-å´l]

● en röd­aktig ädel­sten av genom­skinlig kvarts

karneolring

belagt sedan 1543; ur medeltidslat. corneo´lus 'horn­artad', med an­slutning till lat. car´o 'kött'

Till SO

SAOB

publicerad: 1935  

KARNEOL kar1neω4l l. -å4l, ngn gg KARNIOL -niω4l l. -å4l, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.

Ordformer

(i sht förr äv. skrivet car-. karneol (car-) 1578 osv. karniol (car-) 1543—1904. corneol 1578)

Etymologi

[jfr dan. o. t. karneol, av mlat. carneolus, gm anslutning till lat. caro, kött, på grund av stenens färg gjord ombildning av mlat. corniola, kornellbuske, karneol (jfr it. corniola, kornellbuske, karneol), av lat. corneolus, hornartad, avledn. av lat. cornu (se HORN)]

benämning på (stycke av) en ss. halvädelsten använd varietet av kalcedon som gm inblandade järnoxidföreningar har blodröd l. brun färg. HH 1: 17 (1543). Retzius Min. 182 (1795). HimHavJord 1: 128 (1925). — jfr HALV-KARNEOL.

Ssgr: A: KARNEOL-AGAT. (mindre br.) agat vari skikt av karneol utgöra den övervägande delen. JournManuf. 4: 154 (1834). —

-FÄRG. Rinman 2: 217 (1789). —

-FÄRGAD, p. adj. (karneol- 1788—1929. karneols- 1929) Rinman 1: 745 (1788). Östergren (1929). —

-GULDRING~02. (karneols-) jfr -RING. Quennerstedt Torneå 1: 178 (cit. fr. 1808). —

-ONYX. (mindre br.) karneol med omväxlande skikt av blodröd o. vit färg. JournManuf. 4: 154 (1834). BonnierKL 1: 158 (1922). —

-PITSCHAFT, förr äv. -PITSCHER. (karneol- 1808—1891. karneols- 1891) (numera knappast br.) i karneol ingraverat sigill. JZDuncker (1808) hos Cygnæus 2: 207. WoJ (1891). —

-RING. (karneol- 1808—1929. karneols- 1824—1929) fingerring med infattad karneol. DA 1808, nr 77, s. 7. Östergren (1929). —

-STEN. G1R 28: 107 (1558). LdVBl. 1839, nr 50, s. 4.

B: KARNEOLS-FÄRGAD, -GULDRING, -PITSCHAFT, -RING, se A.

Till SAOB