SAOL
publicerad: 2015
kartering
kart·er·ing
substantiv
~en ~ar • till kartera 1,2
| Singular | |
|---|---|
| en kartering | obestämd form |
| en karterings | obestämd form genitiv |
| karteringen | bestämd form |
| karteringens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| karteringar | obestämd form |
| karteringars | obestämd form genitiv |
| karteringarna | bestämd form |
| karteringarnas | bestämd form genitiv |