SAOL
publicerad: 2015
kastning
kast·ning
substantiv
~en ~ar 1 till kasta 12 till kasta 23 till kasta 3
Singular | |
---|---|
en kastning | obestämd form |
en kastnings | obestämd form genitiv |
kastningen | bestämd form |
kastningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kastningar | obestämd form |
kastningars | obestämd form genitiv |
kastningarna | bestämd form |
kastningarnas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
kasta
kastade kastat
verb
1
få (något) att fara i en båge genom luften, med hjälp av en svängande rörelse av armen
kastning
någon/något kastar något (efter/på någon/något)
någon kastar något (efter någon)
någon kastar något (efter något)
någon kastar något (på någon)
någon kastar något (på något)
något kastar något (efter någon)
något kastar något (efter något)
något kastar något (på någon)
något kastar något (på något)
någon/något kastar något (till/åt någon)
någon kastar något (till någon)
någon kastar något (åt någon)
något kastar något (till någon)
något kastar något (åt någon)
någon/något kastar något (någonstans)
någon kastar något (någonstans)
något kastar något (någonstans)
kasta pil; kasta diskus; kasta snöboll; hon kastade en apelsin till honom; de kastade prick mot en papperskorg; de kastade badbollen mellan sig; han kastade ner nyckeln från köksfönstret
○
äv. bildligt i fråga om snabba el. plötsliga manövrer eller dylikt, ofta som ett slags överdrift
han kastades i fängelse; kasta i sig maten
○
äv. med avseende på abstrakta företeelser
kasta slängkyssar; hon kastade en blick på klockan; de kastade glåpord efter henne
○
äv. om föremål
ge upphov till något som kan uppfattas som uppkommet genom ett kast
något kastar något (någonstans)
kroppen kastade en lång skugga; elden kastade ett rött sken över rummet
handsken är kastad
se
handske
kasta ett getöga på något
se
getöga
kasta ett öga på något
se
öga
kasta in handduken
se
handduk
kasta ljus över något
se
ljus
kasta macka
se
macka
kasta masken
se
mask
kasta någon under bussen
se
buss
kasta någon ur sadeln
se
sadel
kasta (pengarna) i sjön
se
sjö
kasta smörgås
se
smörgås
kasta stridshandsken
se
stridshandsken
ta upp den kastade handsken
se
handske
tärningen är kastad
se
tärning
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska kasta, urspr. 'kasta ihop i en hög'; nord. bildn. till
1kast 3
2
ibland med partikel, särskiltbort, utan större betydelseskillnad
befria sig från något oanvändbart
JFR
slänga 1
någon kastar (bort) någon/något
någon kastar (bort) någon
någon kastar (bort) något
kasta (bort) de utslitna kläderna; kasta soporna; kasta (bort) den tomma kartongen
○
spec.
lägga bort (mindre värdefullt spelkort) i ett stick som motparten ändå vinner
○
äv. bildligt
kasta bort sitt liv
kasta vatten
se
vatten
belagt sedan senare hälften av 1300-talet
Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
3
föda för tidigt vanligen med dödfödd unge som resultat; om husdjur
kastning
djur kastar
belagt sedan ca 1500
Läke- och örte-böcker
4
sy med kaststygn
kastning; kastsöm
någon kastar något
kasta alla sömmar
belagt sedan 1883
kastakastande
SAOB
publicerad: 1935
KASTNING kas3tniŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[fsv. kastning; jfr d. kastning]
vbalsbst. till KASTA, v.
1) till KASTA, v. I 1: kastande, slungande; kast. Linc. Mm 4 a (1640). Kastning af post från järnvägspostkupé. Döss o. Lannge (1908). — jfr STEN-KASTNING. — särsk.
α) om slungande av kastvapen; numera bl. då av sammanhanget framgår, vilket vapen som kastas. Kastning av spjut. Lagförsl. 509 (c. 1606). Johansson HomOd. 24: 161 (1845). jfr BOMB-, GRANAT-, KNIV-, SPJUT-KASTNING.
β) mil. om eldgivning med kastpjäs(er). VetAH 1755, s. 110. Kastning med spränggranater. Hazelius Förel. 449 (1839). Kastning med slätborrade mörsare. Palmstierna Artill. 136 (1872). LbArtill. 81 (1892). jfr BOMB-, ELD-, GRANAT-, RAKET-KASTNING m. fl.
α) (i sht förr) till KASTA, v. I 1 e α; i fråga om rensning av säd o. d. Brauner Åker 51 (1752). BonnierKL Suppl. (1929; i fråga om ä. förh.). — jfr SÄDES-KASTNING.
β) (numera mindre br.) till KASTA, v. I 1 e β: skyffling (av säd). Salander Gårdzf. 116 (1727). UtsädT 1897, s. 159. 2NF 34: 92 (1922).
c) i sht idrott. till KASTA, v. I 1 f; jfr KAST, sbst.4 I 1 b. Norman GossLek. 138 (1878). Spring och kastning sätta de gröfre musklerna i verksamhet. PedT 1906, s. 298. IdrBl. 1924, nr 18, s. 3. — jfr BOLL-, DISKUS-, KLOT-, RING-, SLÄGG-, SPJUT-, STEN-, TRISS-KASTNING m. fl.
d) till KASTA, v. I 1 g; i sht ss. senare led i ssgr. HbiblSällsk. 2: 667 (1839). — jfr LOTT-, TÄRNINGS-KASTNING.
e) i sht fisk. till KASTA, v. I 1 j; jfr KAST, sbst.4 I 1 d. Vadens kastning. VetAH 1817, s. 39. Kastning med flugspö. Hammarström Sportfiske 73 (1925).
a) sjöt. kastande överbord av last i sjönöd; jfr KAST, sbst.4 I 2 a. SFS 1864, nr 22, s. 47. Kastning av last. Ramsten o. Stenfelt (1917).
b) spelt. till KASTA, v. I 2 b α α' o. β'. (Fr.) Écart .. (sv.) Kastning af kort som man byter i spel. Björkegren 997 (1784). Denna kastning är alltså i trumfspel en direkt befallning att spela färgen tredje gången. Lundgren Koppel AuktBr. 113 (1923).
3) till KASTA, v. I 3; särsk. skogsv. till KASTA, v. I 3 a, i fråga om kolmila. CAEhrensvärd (SVS) 1: 67 (1782; i fråga om ett utbrott av vulkanen Stromboli). Kolmilans s. k. ”slagning” eller ”kastning”. Svedelius Koln. 64 (1872). JernkA 1904, s. 305 (i fråga om kolmila). — jfr FRÖ-, GNIST-, SPOR-KASTNING m. fl.
4) med. till KASTA, v. I 4: urinering; nästan bl. ss. senare led i ssgr. Sjuklig beskaffenhet af urinen .. framkallar täta trängningar till kastning. Wretlind Läk. 8: 11 (1900). — jfr BLOD-, URIN-KASTNING.
5) i sht veter. o. landt. till KASTA, v. I 5 b: framfödande av ofullgånget foster, abort. Sporadisk l. tillfällig kastning, kastning som framkallas av tillfälliga förhållanden. Smitt(o)sam, äv. epidemisk l. infektiös kastning, kastning som beror på en viss bakteriesjukdom; äv. ss. namn på ifrågavarande sjukdom, kastsjuka. Björkegren 162 (1784). Tidén Bosk. 19 (1841). Kastning .. förekommer mest hos fäkreaturen. TLandtm. 1897, s. 770. GHT 1934, nr 91 A, s. 15.
6) sömn. till KASTA, v. II 2; äv. konkret. AHB 34: 15 (1869; abstr.). (Knapphålen) kringsys .. först med en fin och jemn kastning. Hagdahl DBäst. 278 (1885).
7) till KASTA, v. III 1 b, 6 a ζ o. 6 b slutet (jfr äv. KASTA, v. V 1, 2); bildl.: förhållandet att ngn l. ngt förflyttar sig l. förflyttas (”kastar sig” l. ”kastas”) (mellan olika ståndpunkter l. situationer l. förhållanden o. dyl. l. från en ståndpunkt osv. till en annan); (plötslig l. våldsam) (för)ändring (av förhållanden l. beskaffenhet osv.), växling, skiftning. Våldsamma, täta kastningar i lynnet, känslolivet. Kastningar i opinionen, smaken. En utveckling utan språng och kastningar. (Svenskarnas) ständiga kastning mellan olika Regeringssätt. Kellgren 3: 283 (c. 1780). Lugn vid alla lyckans kastningar. Tegnér (WB) 8: 229 (1837). Det ryska lynnet med .. dess tvära kastningar mellan energi och apati. Karlgren BolsjevRyssl. 264 (1925). Häftiga kastningar mellan hausse och depression. SvD(A) 1933, nr 68, s. 11. (†) Ofullkomliga planer till tänkesättens sammanhållande .. (m. m.) åstadkommo en omvexlande kastning af pluraliteten. Silverstolpe i 1SAH 5: 335 (1795, 1813). — jfr PRIS-KASTNING.
9) (numera föga br.) med. o. veter. till KASTA, v. III 6 b β o. γ, om det förhållande att en sjukdom ”kastar sig” på ngt (förut icke angripet) organ o. d. VetAH 1780, s. 323. Ofta följde (efter koleran) liksom kastningar, i synnerhet åt hufvudet .. eller åt bröstet. TLäk. 1834, s. 487. Tidén Bosk. 49 (1841; i fråga om kvarka). Wretlind Läk. 8: 91 (1900).
10) (i fackspr., i sht jäg.) till KASTA, v. III (6 a o.) 7: plötslig ändring av kosan, kast (se KAST, sbst.4 III 2). Nilsson Fauna II. 2: 365 (1858). Hemberg ObanStig. 167 (1896).
11) till KASTA, v. III 8; i fråga om vind(en): omslag, kantring, kast (se KAST, sbst.4 III 3). Thomander 1: 167 (1829; bildl.). Erlandus hade .. följt alla vindens kastningar. Mellin Nov. 1: 265 (1846, 1865).
12) till KASTA, v. IV 1: häftig rörelse med kroppen l. en lem; ryckning, knyck; hastig vridning l. böjning. Leopold 3: 387 (1797, 1816). Knycka eller truta benämnes en ringa, men särdeles hård och tvär kastning (med huvudet hos en häst). Ehrengranat Ridsk. I. 1: 27 (1836). (Åthävor äro bl. a.:) kastningar och vridningar på kroppen för att ange otålighet. Noreen VS 1: 12 (1903). — särsk.
a) gymn. o. sjukgymn. om hastigt upprepad gymnastisk rörelse av en lem l. av bålen. HLing (1882) hos LGBranting 1: 206. Wretlind Läk. 3: 94 (1895). — jfr ARM-KASTNING.
b) till KASTA, v. IV 1 b. En stolt, otålig, föraktfull kastning på huvudet l. nacken. Bremer Nina 560 (1835). ”Tycker han det?” svarade flickan med en lätt kastning på sitt täcka hufvud. Topelius Fält. 2: 14 (1856). Laurin Konsth. 464 (1900).
c) till KASTA, v. IV 1 c α. Den sjukes oroliga kastningar (i sängen) gjorde henne ängslig. SDS 1909, nr 306, s. 9 (1777). Lundberg HusdjSj. 355 (1868; i fråga om djur).
d) (i sht i fackspr.) till KASTA, v. IV 1 c β; om häst; dels: plötslig ryckning framåt l. bakåt l. häftigt språng åt sidan; dels (i fackspr.): hastig o. kraftig rörelse varigm hästen överför tyngdpunkten i motsatt riktning mot ”kastningen”. Ling As. 50 (1816). I kastning åt höger .. stämma högra hand och skänkel .. kastningen. KrigVAH 1828, s. 18. Schulthess Tigerhielm 36 (1880). RidI 1930, s. 48.
13) (föga br.) till KASTA, v. IV 3 b: (häftig l. hastig) oregelbunden rörelse (av l. inom ngt), rullning, slingring; förr äv. om regelbunden rörelse: svängning o. d. (Spiralfjädern i ett ur) är ständigt i rörelse genom Orons kastningar. Printz Uhr 66 (1769). TT 1875, s. 273 (i fråga om lokomotivs o. tenders ojämna rörelse på järnvägsspåret).
14) (i fackspr.) till KASTA, v. IV 3 d: ändring av form l. läge; krympning; krökning; förskjutning. VetAH 1802, s. 131. Masurbjörk, väl behandlad för att förekomma kastning. Luttropp Svarfk. 454 (1839). JernkA 1894, s. 105. 2NF 30: 124 (1919).
15) (numera föga br.) geol. o. bärgv. till KASTA, v. IV 3 e; i fråga om gång l. flöts: förändring av riktning, förskjutning; i fråga om lager: förkastning. Rinman (1788; i fråga om gång o. flöts). De märkvärdiga lagerförryckningar, hvilka man gifvit namn af kastning. JernkA 1827, Bih. s. 43. Därs. 1870, s. 66 (i fråga om malmgång). Björkman (1889).
(1 a) -HÅLL. mil. jfr SKOTT-HÅLL. Tvenne mörsarefartyg kommo på kastningshåll. Trolle Sjöoff. 2: 105 (1870). —
(1) -KRAFT. (i fackspr., †) kraft varmed ngt kastas. Leijonmarck PVetA 1783, s. 5. VetAH 1803, s. 314. JernkA 1829, Bih. s. 33. Björkman (1889). —
-SÄTT. särsk.
(1 a) -VINKEL. (†) mil. elevationsvinkel vid eldgivning med kastpjäs. Leijonmarck PVetA 1783, s. 36.