SAOL

publicerad: 2015  

katalys

kata·­lys [‑ly´s] substantiv ~en • ökning av kemisk reaktionshastighet med hjälp av ämne som inte del­tar i reaktionen; ​jfr katalysator, katalytisk

Singular
en katalys	obestämd form
en katalys	obestämd form genitiv
katalysen	bestämd form
katalysens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

katalys katalysen

kata·lys·en

substantiv

kataly´s

● förändring av hastigheten hos en kemisk reaktion genom in­verkan av katalysator

katalys (av något)

belagt sedan 1835; trol. via engelska catalysis av grek. katal´ysis 'upp­lösning; ned­brytning'; jfr ur­sprung till analys, dialys, protolys

Till SO

SAOB

publicerad: 1935  

KATALYS kat1aly4s, r.; best. -en. Anm. Förr användes ngn gg den gr. formen katalysis. Andersson (1857). Ekbohrn (1868).

Etymologi

[jfr t. katalyse, eng. catalysis, fr. catalyse, lat. catalysis; av gr. κατάλυσις, upplösning, bildat till καταλύειν, upplösa, av κατά (se KATA-) o. λύειν, lösgöra, upplösa; givet ss. benämning åt ifrågavarande kemiska företeelse av J. Berzelius. — Jfr ANALYS, DIALYS]

(i fackspr., i sht kem.) eg. o. urspr.: kemisk sönderdelning gm invärkan av vissa ämnen som icke själva deltaga i processen; numera nästan bl. ss. benämning på kemiskt fenomen bestående i en förändring (vanl. ökning) av reaktionshastigheten, framkallad av närvaron av sådana ämnen (katalysatorer). Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 245. Arrhenius Kem. 252 (1919). Starck Kemi 301 (1931).

Till SAOB