SAOL

SO

publicerad: 2021  

katet kateten kateter

katet·en

substantiv

kate´t

● en­dera av de kortare sidorna i en rät­vinklig triangel

JFR hypotenusa

belagt sedan 1805; av grek. kath´etos 'lod­linje'

Till SO

SAOB

publicerad: 1935  

KATET kate4t, r. (l. m.) ((†) n. Strindberg Utop. 11 (1885)); best. -en; pl. -er (Pfeiffer 61 (1837) osv.) ((†) -rar Rothstein Byggn. 328 (1857); ss. n. = (Strindberg Utop. 11 (1885))).

Ordformer

(förr äv. skrivet cat(h)- l. kath-. -ete 1805. -et 1837 osv.)

Etymologi

[jfr t. kathete, f., eng. cathetus, fr. cathète, f.; av lat. cathetus, f., av gr. κάϑετος, f. (eg. κάϑετος γραμμή), lodlinje, av καϑιέναι, sänka ned, av κατά, ned (se KATA-), o. ἱέναι, sätta i rörelse, sända, kasta m. m. Jfr KATETER, KATETOMETER]

geom. var särskild av de båda sidor som omgiva den räta vinkeln i en rätvinklig triangel (motsatt: hypotenusa); vanl. i pl.; förr äv. allmännare: linje som bildar en rät vinkel mot en annan, perpendikel. Kvadraten på hypotenusan är lika med summan av kvadraterna på kateterna. Cathete ... En linie, som gör rät vinkel emot en annan. Sturtzenbecher 103 (1805). Lindelöf AnGeom. 41 (1864). Hedström o. Rendahl Alg. 147 (1915).

Till SAOB