SAOL
publicerad: 2015
kavla
kavla
[ka`vla]
verb
~de ~t • bearbeta med brödkavel; platta ut
| Finita former | |
|---|---|
| kavlar | presens aktiv |
| kavlas | presens passiv |
| kavlade | preteritum aktiv |
| kavlades | preteritum passiv |
| kavla | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att kavla | infinitiv aktiv |
| att kavlas | infinitiv passiv |
| har/hade kavlat | supinum aktiv |
| har/hade kavlats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| kavlande | |
| Perfekt particip | |
| en kavlad + substantiv | |
| ett kavlat + substantiv | |
| den/det/de kavlade + substantiv | |
kavla ner
• rulla ner: kavla ner ärmarna
Infinita formeratt kavla nerinfinitiv aktivPresens participnerkavlandePerfekt participen nerkavlad + substantivett nerkavlat + substantivden/det/de nerkavlade + substantiv
kavla upp
• rulla upp: kavla upp ärmarna
Infinita formeratt kavla uppinfinitiv aktivPresens participuppkavlandePerfekt participen uppkavlad + substantivett uppkavlat + substantivden/det/de uppkavlade + substantiv
SO
SAOB
Sökningen på kavlat i SAOB gav inga svar.