SAOL

publicerad: 2015  
kemikalieaffär
kem·­ik·­alie|­af·­fär substantiv ~en ~er kemikalie affär 1
Singular
en kemikalieaffärobestämd form
en kemikalieaffärsobestämd form genitiv
kemikalieaffärenbestämd form
kemikalieaffärensbestämd form genitiv
Plural
kemikalieaffärerobestämd form
kemikalieaffärersobestämd form genitiv
kemikalieaffärernabestämd form
kemikalieaffärernasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
kemikalier plural
kem·ik·ali·er
substantiv
[-ka`l-] el. [-ka´l-]
ämnen som är fram­ställda på kemisk väg särsk. om enkla oorganiska föreningar, vanligen flytande el. i kristallform; för an­vändning t.ex. som lösnings­medel el. halv­fabrikat
kemikalieaffär
det luktade färg och kemikalier i verk­staden
belagt sedan 1830; av tyska Chemikalien med samma betydelse; till kemi

SAOB

publicerad: 1935  
KEMIKALIER ɟem1ika4lier l. ɟe1-, l. 10302, sbst. pl.
Etymologi
[jfr d. kemikalie, pl. kemikalier; av t. chemikalien, pl., bildat till nylat. chemicus, adj. (se KEMISK)]
kem. på kemisk väg framställda ämnen, kemiska preparat; äv. om råämnen l. halvfabrikat som användas vid kemiska procedurer o. d. Nisbeth 1512 (1870). SFS 1906, nr 10, s. 33. Framställning av .. kemikalier. Hallström Händ. 28 (1927).
Ssgr: KEMIKALIE-AFFÄR. särsk. konkret, om handelsbod där kemikalier försäljas. KemT 1907, s. 61.
-HANDEL. handel med kemikalier; äv. konkret: kemikalieaffär. Fliesberg HbKöpm. I. 1: 38 (1897).
-HANDLARE l. -HANDLANDE, m.||(ig.). SFS 1901, nr 111, s. 2. InkBeskattnNorrk. 1911, s. 53.