SAOL
publicerad: 2015
kille
1kille
[kil`e]
substantiv
~n killar • ⟨vard.⟩ pojke, yngling – Alla sammansättn. med kill- hör till 1kille.
| Singular | |
|---|---|
| en kille | obestämd form |
| en killes | obestämd form genitiv |
| killen | bestämd form |
| killens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| killar | obestämd form |
| killars | obestämd form genitiv |
| killarna | bestämd form |
| killarnas | bestämd form genitiv |
2kille
[çil`e el. kil`e]
substantiv
~n • ett kortspel
| Singular | |
|---|---|
| en kille | obestämd form |
| en killes | obestämd form genitiv |
| killen | bestämd form |
| killens | bestämd form genitiv |