SAOL

publicerad: 2015  

klubbist

klubb·­ist [‑is´t] substantiv ~en ~er • klubb­medlem

Singular
en klubbist	obestämd form
en klubbists	obestämd form genitiv
klubbisten	bestämd form
klubbistens	bestämd form genitiv
Plural
klubbister	obestämd form
klubbisters	obestämd form genitiv
klubbisterna	bestämd form
klubbisternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

  klubbist subst.
  klubbist (klubb)

SAOB

publicerad: 1936  

KLUBBIST klubis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(klubbist 1794 osv. clubist 1793—1845)

Etymologi

[jfr t. klubbist, eng. clubbist, fr. clubiste; avledn. av KLUBB, sbst.2]

(ngt vard.) klubbmedlem. DA 1793, nr 103, s. 2. Klubbister och kannstöpare, som vilja styra verlden. Wingård Minn. 9: 35 (1848). Värnlund Vandr. 149 (1926). SocDem. 1930, nr 4, s. 10.

Till SAOB