SAOL
publicerad: 2015
kludderi
kludd·eri
[‑eri´]
substantiv
~et ~er kludda
| Singular | |
|---|---|
| ett kludderi | obestämd form |
| ett kludderis | obestämd form genitiv |
| kludderiet | bestämd form |
| kludderiets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kludderier | obestämd form |
| kludderiers | obestämd form genitiv |
| kludderierna | bestämd form |
| kludderiernas | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1936
KLUDDERI klud1eri4, n.; best. -et l. -t; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. kludderi, nt. klüterije; vbalsbst. till KLUDDA. Bet. 2 beror på anslutning till KLADDERI, sbst.2]
a) motsv. KLUDDA 5, = KLUDD, sbst.2 1. Weste (1807). Betti (upphörde) .. med sin blomstermålning, hvilken hon förklarade för bara kludderi. Folcker Stinde 2: 55 (1886). De vidunderliga kludderierna (på konstgalleriet). Lindqvist Locke Lyck. 95 (1928). — jfr FÄRG-KLUDDERI.
b) (mindre br.) motsv. KLUDDA 8, = KLUDD, sbst.2 4. Utrikes tåls icke sådant kludderi (dvs. fusk); ty måste våra käril omsmältas, när de komma ut. Polhem Test. 106 (c. 1745). Det är .. ledsamt att ännu ej kunna meddela några resultat af mina kemiska företag, om de kludderier jag förehaft förtjena att så kallas. NNordenskiöld (1818) hos Berzelius Brev 11: 13.