SAOL

publicerad: 2015  
knäcka
knäcka verb knäckte knäckt 1 bräcka, krossa2 ⟨vard.⟩ lösa problem: ​knäcka en kod3 arbeta och förtjäna extra
Finita former
knäckerpresens aktiv
knäcks (knäckes)presens passiv
knäcktepreteritum aktiv
knäcktespreteritum passiv
knäckimperativ aktiv
Infinita former
att knäckainfinitiv aktiv
att knäckasinfinitiv passiv
har/hade knäcktsupinum aktiv
har/hade knäcktssupinum passiv
Presens particip
knäckande
Perfekt particip
en knäckt + substantiv
ett knäckt + substantiv
den/det/de knäckta + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
knäcka knäckte knäckt, presens knäcker
verb
knäck`a
1 bryta (hård kropps­del eller hårt före­mål) genom slag eller kraftig böjning
knäckning
någon/något knäcker någon/något
någon knäcker någon
någon knäcker något
något knäcker någon
något knäcker något
ett par rev­ben knäcktes i fallet; stormen knäckte äppel­träden
○ äv. något ut­vidgat
knäcka nötter
○ äv. bildligt, spec. bryta ned, krossa
de eviga grälen knäcker honom; den fel­dömda straffen knäckte svenskarna
○ spec. äv. lösa problem
knäcka en kod; de lyckades knäcka problemet till slut
belagt sedan 1642; sv. dial. knäcka 'knäckas, brista; slå sönder, bryta itu'; ljud­härmande; besläktat med knacka, knaka
2 var­dagligt arbeta (extra)
extraknäcka
någon knäcker (som någon)
hon knäcker (extra) som tidnings­bud
belagt sedan 1961
knäckaknäckande
Till SO

SAOB