SAOL
publicerad: 2015
knä
knä
substantiv
~t el. ~et; pl. ~n 1 en kroppsdel: falla på knä2 kort, böjd rördel – Nästan alla sammansättn. med knä- hör till knä 1.
| Singular | |
|---|---|
| ett knä | obestämd form |
| ett knäs | obestämd form genitiv |
| knät (knäet) | bestämd form |
| knäts (knäets) | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| knän | obestämd form |
| knäns | obestämd form genitiv |
| knäna | bestämd form |
| knänas | bestämd form genitiv |