SAOL

publicerad: 2015  

knippe

knippe substantiv ~t ~n • hop­fäst samling före­mål, knippa; blom­ställning

Singular
ett knippe	obestämd form
ett knippes	obestämd form genitiv
knippet	bestämd form
knippets	bestämd form genitiv
Plural
knippen	obestämd form
knippens	obestämd form genitiv
knippena	bestämd form
knippenas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

knippe knippet knippen

knipp·et

substantiv

knipp`e

● samling linjer eller dylikt som ut­går från samma punkt och sprider sig åt alla håll

nervknippe

ett knippe (något)

ett knippe (av/med något)

ett knippe (av något)

ett knippe (med något)

ett knippe divergenta ljus­strålar

○ äv. samman­hållen grupp (konkreta eller abstrakta) före­teelser

JFR bunt, knippa

muskelknippe; patronknippe

ett knippe dill; ett knippe nya låtar

○ äv. typ av blom­ställning med huvud­axel och bi­axlar, alla av­slutade med topp­blommor

belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska knippe; se ur­sprung till knippa

Till SO

SAOB

publicerad: 1936  

KNIPPE, se KNIPPA, sbst.1

Till SAOB