SAOL

publicerad: 2015  

knisp

knisp substantiv ~et • det högre av mor­kullans läten, knispande

Singular
ett knisp	obestämd form
ett knisps	obestämd form genitiv
knispet	bestämd form
knispets	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

SAOB

publicerad: 1936  

KNISP knis4p, n.; best. -et; pl. =.

Etymologi

[vbalsbst. till KNISPA, v.]

knispande, knispning; särsk. ss. benämning på ett av morkullans läten. (Mor-) kullornas ljudeliga och flitiga knort och knisp. Knöppel Vildm. 63 (1915).

Till SAOB