SAOL

publicerad: 2015  

knuffa

knuffa verb ~de ~t • stöta till, puffa

Finita former
knuffar	presens aktiv
knuffas	presens passiv
knuffade	preteritum aktiv
knuffades	preteritum passiv
knuffa	imperativ aktiv
Infinita former
att knuffa	infinitiv aktiv
att knuffas	infinitiv passiv
har/hade knuffat	supinum aktiv
har/hade knuffats	supinum passiv
Presens particip
knuffande
Perfekt particip
en knuffad + substantiv
ett knuffat + substantiv
den/det/de knuffade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

knuffa knuffade knuffat

verb

knuff`a

● ofta med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.bort, fram, omkull, undan ge knuff(ar) med kropp eller armar

JFR skjutsa 2, stöta 1

någon knuffar (bort/fram/omkull/undan) någon/något

någon knuffar (bort) någon

någon knuffar (bort) något

någon knuffar (fram) någon

någon knuffar (fram) något

någon knuffar (omkull) någon

någon knuffar (omkull) något

någon knuffar (undan) någon

någon knuffar (undan) något

någon knuffar (på någon/något)

någon knuffar (på någon)

någon knuffar (på något)

hon knuffades om­kull; vakterna knuffade undan de ny­fikna

belagt sedan 1734; av lågtyska, tyska knuffen med samma betydelse; trol. ljud­härmande

knuffaknuffande, knuffning

Till SO

SAOB