SAOL

publicerad: 2015  

knytkalas

knyt|­kal·­as substantiv ~et; pl. ~ • kalas dit del­tagarna själva tar med sig förtäring

Singular
ett knytkalas	obestämd form
ett knytkalas	obestämd form genitiv
knytkalaset	bestämd form
knytkalasets	bestämd form genitiv
Plural
knytkalas	obestämd form
knytkalas	obestämd form genitiv
knytkalasen	bestämd form
knytkalasens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

knytkalas knyt­kalaset, plural knyt­kalas, bestämd plural knyt­kalasen

knyt|­kal·as·et

substantiv

kny`tkalas

● kalas som gästerna själva tar med mat till

belagt sedan 1907; till knyte och kalas; jfr sv. dial. knytegille

Till SO

SAOB

publicerad: 1936  

KNYTE kny3te2, förr äv. KNYTTE, n.; best. -et; pl. -en.

Ordformer

(knyte 1541 (: peningaknyte) osv. knytte 1563—1771 (: knyttkärngar))

Etymologi

[jfr nor. knyte, isl. knýti; avledn. av KNUT, sbst.1, KNYTA, v.]

1) (†) knut. Schroderus Comenius Reg. (1639). Thet hårda Bandet / Thet Alexander fan af Gordio så knuttit / Som hade Pallas sielf i samma Knyte suttit. Spegel GW 261 (1685).

2) (†) anat. om bunt- l. flätformigt anordnade nervtrådar; nervknut. Ribe PVetA 1748, s. 10. Hernquist Hästanat. 62 (1778). Nerverna (i tarmkäxet) komma från MellanRefbens Nerven och formera omkring Tarmkäxådrorna tvenne Knyten, hvarifrån Nerverna sedan utgå. Därs. 78.

3) packe l. bylte som bildas av en (vanl. i de korslagda hörnflikarna) hopknuten duk (l. annat tygstycke, skynke o. d.) vari ngt (t. ex. allehanda lösa föremål) forslas l. förvaras; äv. oeg. l. bildl. Någre pärller wdi ett knytte. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 40. CFDahlgren 4: 128 (1831; om matknyte). Hopsjunken till ett knyte stödde (han) pannan mot bordskanten. Bergman Mark. 157 (1919). En fyllig, vitklädd kvinna med ett stort, vitt knyte under armen. Siwertz Sel. 2: 31 (1920). Som pojke sändes han en gång .. till skördefolket med ett knyte nybakat bröd. Fogelqvist Minn. 11 (1930). — jfr MAT-, MATSÄCKS-, RES-KNYTE m. fl. — särsk.

a) (†) om relikgömma. Ett lijtet Knyte med Sanctorum reliquiis. Fornv. 1931, s. 69 (1693). Därs. 1919, s. 24 (c. 1715).

b) (†) i utvidgad anv., i fråga om bin: klase, klunga. IErici Colerus 2: 98 (c. 1645).

c) oeg., om ett slags bakvärk som liknar ett knyte. — jfr ÄPPEL-KNYTE.

d) bildl., ss. smeksam benämning på spädt barn, särsk. lindebarn, ävensom (numera mindre br.) på (småväxt) kvinna. Holmberg 1: 181 (1795). Litet knyte (skämtv. om små qvinnfolk). Weste (1807). Gå nu in och lägg dig, Anna — god natt, lilla knyte! Blanche Jernbär. 24 (1847). Mor, som då var ett litet knyte på tre år. RArbman (1914) hos Arbman Silv. 12. — jfr BARN-KNYTE.

e) (†) bildl., i uttr. i ett knyte, tillsammans, (sammanslaget) i ett. Ett hundret och tiuge .. (mark) ortuger (i dråpsböter) huilcke penninge for:ne Jöns liukans söner .. på alle Målsegärnis wegne, her opå Nyslått alle wdj ett knythe anamede och wndfinge. HFinlH 4: 214 (1556). AAAngermannus Tillegn. A 3 a (1587).

Ssgr (till 3): A: KNYT-KALAS. (knyt- 1907 osv. knyte- 1929) [jfr sv. dial. knytegille] (vard.) kalas (l. enklare tillställning) till vilket de olika deltagarna medföra bidrag till förplägnaden (eg. i knyten). Tenow Solidar 3: 226 (1907). Hasselblad BergslVärml. 26 (1929). DN(A) 1934, nr 173, s. 12. —

-KÄRING. (†) tiggarkäring som går omkring med knyte. Knyttkärngar få hennes (dvs. min frus) förtroende, bära villervallan, tillika med brödkakorna, utur huset. Wallenberg (SVS) 1: 292 (1771). —

-PARTI. (i Finl.) utfärd varvid deltagarna medföra matsäck (i knyten), picknick; jfr -KALAS. Topelius Vint. I. 1: 341 (1860, 1880). Ett omtyckt mål för knytpartier och mindre utfärder är Källviken. Ramsay VägvFinl. 46 (1895).

B (bygdemålsfärgat): KNYTE-KALAS, se A.

Till SAOB