SAOL

publicerad: 2015  

koalition

koalit·ion substantiv ~en ~er • samman­slutning, förbund; formellt regerings­samarbete: ​en borgerlig koalition

Singular
en koalition	obestämd form
en koalitions	obestämd form genitiv
koalitionen	bestämd form
koalitionens	bestämd form genitiv
Plural
koalitioner	obestämd form
koalitioners	obestämd form genitiv
koalitionerna	bestämd form
koalitionernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

koalition koalitionen koalitioner

koalit·ion·en

substantiv

[-∫o´n]

● samman­slutning av själv­ständiga parter för visst syfte särsk. av partier el. andra grupperingar i ett land

koalitionsregering; regeringskoalition

en koalition (mellan några)

en koalition (med någon/något)

en koalition (med någon)

en koalition (med något)

en nationell koalition; alla partier i koalitionen får kompromissa

belagt sedan 1791; av franska coalition med samma betydelse; till lat. coalesc´ere 'växa ihop'

Till SO

SAOB

publicerad: 1936  

KOALITION kω1alitʃω4n l. kå1-, l. 01—, l. -iʃ- (- - -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.

Ordformer

(förr äv. skrivet co-)

Etymologi

[jfr t. koalition, eng. coalition; av fr. coalition, till lat. coalitum, av com (se KON-) o. alitum, p. pf. n. av alere (se KOALISERA)]

(utom i a, b numera bl. tillf.) sammanslutning, förbund, allians; förr äv.: överenskommelse. En Coalition mellan de Kgl. Bröderne och Prinsen af Condé, enligt hvilken Regentskapet, i viss händelse (osv.). PT 1791, nr 69, s. 2. Möjligheten af en Coalition ibland Revisorerna emot en Fullmägtig. AdP 1800, s. 1201. Östergren FrämOrd (1907). särsk. polit. o. hist.

a) (krigs)allians mellan stater; särsk. om de förbund som ingingos mot Frankrike under revolutionen o. napoleonstiden. SP 1792, nr 170, s. 3. SvH IX. 1: 204 (1909).

b) om relativt varaktig allians mellan olika politiska partier l. grupper o. d., system av samverkande bundsförvanter, partier l. folk o. d. NFreja 1839, nr 45, s. 1. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 141 (1852). ST(A) 1929, nr 202, s. 4. jfr PARTI-KOALITION. —

Ssgr (till b; polit.): KOALITIONS-MINISTÄR. ministär bildad av flera partier i koalition, blandningsministär. NF 1: 696 (1876). —

-REGERING. jfr -MINISTÄR. 2NF 33: 148 (1921).

Till SAOB