SAOL

publicerad: 2015  

kobragift

kobra|­gift substantiv ~et ~er kobra 1gift

Singular
ett kobragift	obestämd form
ett kobragifts	obestämd form genitiv
kobragiftet	bestämd form
kobragiftets	bestämd form genitiv
Plural
kobragifter	obestämd form
kobragifters	obestämd form genitiv
kobragifterna	bestämd form
kobragifternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

kobra kobran kobror

kobr·an

substantiv

[kå´-] äv. [kå`-]

1 (typ av) asiatisk eller afrikansk gift­orm som kan spänna ut halsen sköld­formigt spec. om (asiatisk) glasögon­orm

JFR giftsnok

kobragift; kungskobra; spottkobra

belagt sedan 1847; av port. cobra med samma betydelse; av lat. col´ubra 'ormhona', till col´uber 'orm; snok'

2 hög smal telefon med apparat och lur sammanbyggda nu­mera mest som samlar­objekt

belagt sedan 1965

Till SO

SAOB

publicerad: 1936  

KOBRA kå4bra l. 32, f. l. r.; best. -an; pl. -or.

Ordformer

(förr äv. skrivet co-)

Etymologi

[jfr t. kobra, eng. o. fr. cobra; av portug. cobra i uttr. cobra de capello, ”hattormen”, glasögonorm, av lat. colubra, ormhona, liten orm, fem. till coluber, m., (mindre) orm, snok; av omtvistat urspr.]

i sht zool. ormen Naja tripudians Merr., indisk glasögonorm; jfr HATT-ORM. Wetterbergh Penning. 240 (1847). Ymer 1924, s. 66.

Ssg: KOBRA-GIFT, n.

Till SAOB