SAOL

publicerad: 2015  
koger
koger [ko´ger] substantiv kogret; pl. ~, best. pl. kogren • fodral för pilar
Singular
ett kogerobestämd form
ett kogersobestämd form genitiv
kogretbestämd form
kogretsbestämd form genitiv
Plural
kogerobestämd form
kogersobestämd form genitiv
kogrenbestämd form
kogrensbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

SAOB

Sökningen på kogret i SAOB gav inga svar.