SAOL

publicerad: 2015  

koleriker

kol·­er·­ik·­er [‑e´r‑] substantiv ~n; pl. ~ • kolerisk person

Singular
en koleriker	obestämd form
en kolerikers	obestämd form genitiv
kolerikern	bestämd form
kolerikerns	bestämd form genitiv
Plural
koleriker	obestämd form
kolerikers	obestämd form genitiv
kolerikerna	bestämd form
kolerikernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

koleriker kolerikern, plural koleriker

kol·er·ik·ern

substantiv

kole´riker

● person med hetsigt temperament

belagt sedan 1579; till grek. kholerikos´ 'gall­sjuk'; jfr ur­sprung till kolera, melankoli

Till SO

SAOB

publicerad: 1936  

KOLERIKER kωle4riker, äv. kol- l. kå-, äv. 0302, m.||ig.; best. -n; pl. =; l. (numera bl. ngn gg i pl.) KOLERIKUS, m.||ig.; pl. kolerici -isi resp. -isi2.

Ordformer

(koleriker 1885 osv. cholericus 1845—1878. c(h)olerici, pl. 1578—1795)

Etymologi

[jfr d. koleriker, t. choleriker; av nylat. cholericus, sbst. till lat. cholericus, adj. (se KOLERISK, adj.)]

person med koleriskt temperament; hetsig l. häftig person. Cholerici haffua mykin lusta och förmå litet. BOlavi 79 b (1578). I denna irrgångssalong av prång (osv.) .. måste en koleriker, som har bråttom, kunna koka av förtret. Fogelqvist SöderkRom 164 (1924).

Till SAOB