SAOL
publicerad: 2015
kollaps
kol·laps
[‑lap´s]
substantiv
~en ~er • sammanbrott; spec. hopfallande av lunga
| Singular | |
|---|---|
| en kollaps | obestämd form |
| en kollaps | obestämd form genitiv |
| kollapsen | bestämd form |
| kollapsens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kollapser | obestämd form |
| kollapsers | obestämd form genitiv |
| kollapserna | bestämd form |
| kollapsernas | bestämd form genitiv |
SAOB
Sökningen på kollapsen i SAOB gav inga svar.