SAOL
publicerad: 2015
kolon
1kol·on
[ko´l‑]
substantiv
~et; pl. ~ 1 ett skiljetecken (:)2 versled
| Singular | |
|---|---|
| ett kolon | obestämd form |
| ett kolons | obestämd form genitiv |
| kolonet | bestämd form |
| kolonets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kolon | obestämd form |
| kolons | obestämd form genitiv |
| kolonen | bestämd form |
| kolonens | bestämd form genitiv |
2kol·on
[ko´l‑]
substantiv; best. ~ • tjocktarm: en kolon
| Singular | |
|---|---|
| en kolon | obestämd form |
| en kolons | obestämd form genitiv |
| kolon | bestämd form |
| kolons | bestämd form genitiv |
SAOB
Sökningen på kolonet i SAOB gav inga svar.