SAOL

publicerad: 2015  

kolportera

kol·­port·­era verb ~de ~t • i äldre tid: gå om­kring och bjuda ut skrift­alster

Finita former
kolporterar	presens aktiv
kolporteras	presens passiv
kolporterade	preteritum aktiv
kolporterades	preteritum passiv
kolportera	imperativ aktiv
Infinita former
att kolportera	infinitiv aktiv
att kolporteras	infinitiv passiv
har/hade kolporterat	supinum aktiv
har/hade kolporterats	supinum passiv
Presens particip
kolporterande
Perfekt particip
en kolporterad + substantiv
ett kolporterat + substantiv
den/det/de kolporterade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

kolportera kolporterade kolporterat

verb

kolporte´ra

● mest historiskt ibland med partikelnut, utan större betydelse­skillnad bära om­kring och bjuda ut (enklare böcker och tid­skrifter) till försäljning

kolportör

kolportera (ut) något

○ äv. bildligt sprida

han kolporterade ut fantasi­fulla hot­bilder

belagt sedan 1812; 1816 i bildlig bemärkelse; av franska colporter, ung. 'bära vid halsen', till col 'hals' och porter 'bära'; jfr ur­sprung till collier, kolli, portör

kolporterakolporterande, kolportering, kolportage

Till SO

SAOB

publicerad: 1936  

KOLPORTERA kol1porte4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KOLPORTÖR.

Etymologi

[jfr d. kolportere, t. kolportieren; av fr. colporter, eg.: bära vid halsen; sannol. ombildat i anslutning till fr. col, hals (jfr HALS, KOLJÉ), av ffr. comporter, av ffr. com (se KON-) o. porter, bära (se DEPORTERA, IMPORTERA, PORTÖR m. fl.)]

1) gå omkring (från plats till plats) o. utbjuda varor; numera bl. med avs. på tidningar l. smärre tryckalster; förr äv. allmännare: bära, transportera (ngt). Polyfem V. 23: 4 (1812). Påsar, hvari guld- och silfvermynt kolporteras af unge, välbetrodde män, ifrån och till vexlare-kontoren. Almqvist Smar. 314 (1845). Annat göra kunde jag inte få än kolportera böcker och tidningar. Zilliacus Hågk. 96 (1899). Östergren (1930).

2) (numera knappast br. utom i förb. KOLPORTERA UT) oeg. l. bildl.: sprida, ge spridning åt (ngt); särsk.: sprida, bära omkring (skvaller, nyheter o. d.), kolportera ut. Atterbom (1816) i 2Saml. 27: 25. Colportera sqvaller. SvLitTidn. 1817, sp. 169. Brinkman .. löper omkring hela staden .. och colporterar dessa verser. Geijer Brev 235 (1828). CGEstlander (1893) i SnoilskyVänn. 2: 314.

Särsk. förb. (till 2): KOLPORTERA UT1010 4. NF (1884). (Han) kolporterar ut öfverdrifna rykten. Nyström NKina 1: 208 (1902, 1913). jfr UTKOLPORTERA.

Till SAOB