SO
publicerad: 2021
kommunikation
kommunikationen kommunikationer
kom·mun·ik·at·ion·en
substantiv
[-∫o´n] 
1
sällan plur.
överföring av (intellektuellt) innehåll
JFR
förbindelse 2
kommunikationsradio; kommunikationssatellit; envägskommunikation; flervägskommunikation; telekommunikation
muntlig kommunikation; skriftlig kommunikation; trådlös kommunikation; bristande kommunikation
politikernas kommunikation med folket; telefonen har underlättat kommunikationen mellan människor; kommunikation mellan människa och dator
○
spec. i språkvetenskapliga el. pedagogiska sammanhang
kommunikationsmodell; kommunikationssituation
verbal kommunikation; icke-verbal kommunikation
○
spec. i juridiska sammanhang
förfarande genom vilket man delger en av parterna (i rättegång eller dylikt) ett skriftligt yttrande
belagt sedan 1639;
till
kommunicera
2
ofta plur.
system för transport av personer eller varor
kommunikation (mellan några)
allmänna kommunikationer; ett land med dåliga kommunikationer
○
spec. i militära sammanhang
förbindelselinje till bas
ett flankangrepp för att bryta fiendens kommunikationer
○
äv. bildligt i vissa spel, särskilt bridge
han hade bra kort men det fanns inga kommunikationer mellan handen och bordet
belagt sedan 1549