SAOL

publicerad: 2015  

komponent

kom·­pon·­ent [‑en´t] substantiv ~en ~er • bestånds­del

Singular
en komponent	obestämd form
en komponents	obestämd form genitiv
komponenten	bestämd form
komponentens	bestämd form genitiv
Plural
komponenter	obestämd form
komponenters	obestämd form genitiv
komponenterna	bestämd form
komponenternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

  komponent subst.
  komponent (komponera)

SAOB

publicerad: 1937  

KOMPONENT kom1pωnän4t l. -po- l. -på-, r.; best. -en; pl. -er.

Etymologi

[jfr t. komponente, eng. component; av lat. componens (gen. -entis), p. pr. av lat. componere (se KOMPONERA). Med avs. på bet. jfr KOMPOSANT]

(i fackspr.) del l. moment som ingår i ett helt, integrerande del, element, beståndsdel. Biberg 2: 240 (c. 1820). Att härleda sammansatta fenomener ur enklare komponenter. Rein Psyk. II. 1: 14 (1891). SvTeolKv. 1930, s. 247. — jfr ORD-, SPRÅK-KOMPONENT. — särsk.

a) astr. stjärna i en dubbelstjärna l. ett fysiskt system av flera stjärnor; jfr KOMPOSANT a. Lindhagen Astr. 621 (1861). NordT 1911, s. 319.

b) fys. om de i ett kraftsystem ingående krafter vilka tillsammans giva till resultat en ny kraft, den s. k. resultanten; äv. i allmännare anv., i fråga om hastighet, acceleration o. d. som kan uppdelas i tvenne l. flera från olika håll riktade hastigheter osv.; jfr KOMPOSANT b. Edlund ÅrsbVetA 1849, s. 7. Strömgren AstrMin. 2: 87 (1927). jfr HASTIGHETS-KOMPONENT.

Till SAOB