SAOL

publicerad: 2015  
kondens
kon·­dens [‑den´s] substantiv ~en • kondens­vatten
Singular
en kondensobestämd form
en kondensobestämd form genitiv
kondensenbestämd form
kondensensbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
kondens kondensen
kon·dens·en
substantiv
konden´s
● vätska som upp­kommit genom kondensering på kalla före­mål, t.ex. fönster­rutor; vanligen om vatten
kondensvatten
kondens i garderoben; det hade bildats kondens i motorn
belagt sedan 1963; till kondensera
Till SO

SAOB

publicerad: 1937  
KONDENS- kondän3s~.
Etymologi
[jfr t. kondens-; förkortad ssgsform till KONDENSERA]
i ssgr: som sammanhänger med l. erhålles vid l. gm kondensering; kondenserings-.
Ssgr: KONDENS-MJÖLK. [jfr t. kondensmilch] (i fackspr.) kondenserad mjölk; jfr KONDENSERA d. SvD(A) 1930, nr 107, s. 6. —
-VATTEN. [jfr t. kondenswasser] tekn. kondenseringsvatten. Almquist Häls. 21 (1894). Starck Kemi 9 (1931).
Till SAOB