SAOL

publicerad: 2015  

konditional

kond·­it·ion·­al [‑a´l] adjektiv ~t ~a • ⟨språkv.⟩ villkors-: ​en konditional bi­sats, in­ledd med "om"

Positiv
en konditional + substantiv
ett konditionalt + substantiv
den/det/de konditionala + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

konditional konditionalt konditionala

kond·it·ion·al

adjektiv

konditiona´l

● som an­ger vill­kor om sats el. konjunktion

konditionala konjunktioner som "om" och "så­vida"; en konditional bi­sats

belagt sedan 1874; se ur­sprung till kondition

Till SO

SAOB

publicerad: 1937  

KONDITIONAL kon1ditʃωna4l l. -iʃ-, l. 01—, adj. o. sbst. r.; ss. sbst. best. -en, äv. -n; pl. -er.

Ordformer

(förr äv. skrivet con-)

Etymologi

[jfr t. konditional, eng. conditional; av mlat. conditionalis, till lat. conditio (se KONDITION). — Jfr KONDITIONELL]

I. adj.

1) (†) om avtal, kontrakt, dom o. d.: villkorlig; jfr KONDITIONELL 1. Medh begieran om en conditional domb. NoraskogArk. 5: 227 (1671). VDP 1680, s. 234.

2) språkv. om konjunktion l. sats l. verbform: som angiver villkor; villkors-; jfr KONDITIONELL 2. Konditionala bisatser. Rydqvist SSL 5: 173 (1874). Danell SvSpr. 101 (1927).

II. (mindre br.) språkv. sbst.: konditional konjunktion. Svedbom SvSpr. 118 (1828).

Ssgr (till I 2; språkv.): KONDITIONAL-BISATS ~02 l. ~20. Schiller SvSpr. 27 (1859). —

-SATS. = -BISATS.

Till SAOB