SAOL

publicerad: 2015  

konduktör

kon·­dukt·­ör [‑ö´r] substantiv ~en ~er • ⟨ngt åld.⟩ person som kontrollerar biljetter m.m. särsk. på tåg; ​jfr tågvärd

Singular
en konduktör	obestämd form
en konduktörs	obestämd form genitiv
konduktören	bestämd form
konduktörens	bestämd form genitiv
Plural
konduktörer	obestämd form
konduktörers	obestämd form genitiv
konduktörerna	bestämd form
konduktörernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

konduktör konduktören konduktörer

kon·dukt·ör·en

substantiv

konduktö´r

● något ålderdomligt person som säljer och kontrollerar biljetter och andra färd­bevis på tåg etc.

JFR tågvärd

konduktörsuniform; tågkonduktör

"Några nypåstigna?" ropade konduktören

belagt sedan 1819; av franska conducteur med samma betydelse; till lat. condu´cere 'samman­föra'; jfr ur­sprung till duchesse, kondottiär, konduktor, reducera

Till SO

SAOB

· konduktör
  konduktör subst.1
  konduktör subst.2