SAOL
publicerad: 2015
konkret
1kon·kret
[‑kre´t]
adjektiv; n. ~, ~a • påtaglig, gripbar, verklig, åskådlig: konkreta substantiv; konkret konst
| Positiv | |
|---|---|
| en konkret + substantiv | |
| ett konkret + substantiv | |
| den/det/de konkreta + substantiv | |
| den konkrete + maskulint substantiv | |
| Komparativ | |
| en/ett/den/det/de konkretare + substantiv | |
| Superlativ | |
| är konkretast | |
| den/det/de konkretaste + substantiv |
2kon·kret
[‑kre´t]
substantiv
~et ~er • konkret substantiv
| Singular | |
|---|---|
| ett konkret | obestämd form |
| ett konkrets | obestämd form genitiv |
| konkretet | bestämd form |
| konkretets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| konkreter | obestämd form |
| konkreters | obestämd form genitiv |
| konkreterna | bestämd form |
| konkreternas | bestämd form genitiv |
SO
SAOB
Sökningen på konkretast i SAOB gav inga svar.