SAOL
publicerad: 2015
konsensus
kon·sens·us
[‑sen`s‑]
substantiv
~en • samstämmighet mellan parter som har olika intressen
Singular | |
---|---|
en konsensus | obestämd form |
en konsensus | obestämd form genitiv |
konsensusen | bestämd form |
konsensusens | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
konsensus
konsensusen
kon·sens·us
substantiv
●
(vilja till) enighet mellan parter t.ex. inom trossamfund, i politiska sammanhang etc.
konsensus (mellan några)
konsensus (med någon/något)
konsensus (med någon)
konsensus (med något)
i fråga om neutraliteten har det länge rått konsensus mellan partierna
belagt sedan 1959;
av lat. conse´nsus 'samstämmighet'
SAOB
Sökningen på konsensus i SAOB gav inga svar.