SAOL

publicerad: 2015  
konstaterande
kon·­stat·­er·­ande substantiv ~t ~n konstatera
Singular
ett konstaterandeobestämd form
ett konstaterandesobestämd form genitiv
konstaterandetbestämd form
konstaterandetsbestämd form genitiv
Plural
konstaterandenobestämd form
konstaterandensobestämd form genitiv
konstaterandenabestämd form
konstaterandenasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
konstaterande konstaterandet konstateranden
kon·stat·er·and·et
substantiv
konstate´rande
● fast­läggande av något som ett faktum
ett konstaterande (sats)
ett konstaterande (av något/sats)
ett konstaterande (av något)
ett konstaterande (av sats)
ett kallt konstaterande; ett torrt konstaterande
belagt sedan 1925
Till SO

SAOB

publicerad: 1937  
KONSTATERANDE, sbst., se konstatera, v.
Till SAOB