SAOL
publicerad: 2015
konsultuppdrag
kon·sult|upp·drag
substantiv
~et; pl. ~ konsult uppdrag
Singular | |
---|---|
ett konsultuppdrag | obestämd form |
ett konsultuppdrags | obestämd form genitiv |
konsultuppdraget | bestämd form |
konsultuppdragets | bestämd form genitiv |
Plural | |
konsultuppdrag | obestämd form |
konsultuppdrags | obestämd form genitiv |
konsultuppdragen | bestämd form |
konsultuppdragens | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
konsult
konsulten konsulter
kon·sult·en
substantiv
●
rådgivande specialist inom visst (kvalificerat) område ofta fristående
JFR
konsulent
för att utreda frågan kallade kommunen in en konsult
○
ibland äv. (särskilt förr)
konsultativt statsråd
belagt sedan 1926;
till lat. consul´tus 'rättslärd', till consul´ere 'rådgöra'; nära besläktat med
konsultera; jfr ursprung till
konsulent
SAOB
Sökningen på konsultuppdrag i SAOB gav inga svar.