SAOL

publicerad: 2015  
konsultuppdrag
kon·­sult|­upp·­drag substantiv ~et; pl. ~ konsult uppdrag
Singular
ett konsultuppdragobestämd form
ett konsultuppdragsobestämd form genitiv
konsultuppdragetbestämd form
konsultuppdragetsbestämd form genitiv
Plural
konsultuppdragobestämd form
konsultuppdragsobestämd form genitiv
konsultuppdragenbestämd form
konsultuppdragensbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
konsult konsulten konsulter
kon·sult·en
substantiv
konsul´t
råd­givande specialist in­om visst (kvalificerat) om­råde ofta fri­stående
konsultbyrå; konsultjobb; konsultuppdrag; konsultverksamhet; språkkonsult
för att ut­reda frågan kallade kommunen in en konsult
ibland äv. (sär­skilt förr) konsultativt stats­råd
belagt sedan 1926; till lat. consul´tus 'rättslärd', till consul´ere 'råd­göra'; nära besläktat med konsultera; jfr ur­sprung till konsulent

SAOB

Sökningen på konsultuppdrag i SAOB gav inga svar.