SAOL

publicerad: 2015  
kontrovers
kontro·­vers [‑vers´] substantiv ~en ~er • tvist, strid
Singular
en kontroversobestämd form
en kontroversobestämd form genitiv
kontroversenbestämd form
kontroversensbestämd form genitiv
Plural
kontroverserobestämd form
kontroversersobestämd form genitiv
kontroversernabestämd form
kontroversernasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
kontrovers kontroversen kontroverser
kontro·vers·en
substantiv
kontrovers´
● läge med mot­stridiga åsikter i viss fråga som ibland resulterar i gräl eller dylikt
en kontrovers (mellan några) (om något/sats)
en kontrovers (mellan några) (om något)
en kontrovers (mellan några) (om sats)
en kontrovers (med någon) (om något/sats)
en kontrovers (med någon) (om något)
en kontrovers (med någon) (om sats)
han hade en kontrovers med tränaren; hon hade en liten kontrovers med sina föräldrar
belagt sedan 1618; av lat. controver´sia 'tvist; strid', till con´tra 'mot; tvärt­emot' och ver´sus 'vänd'
Till SO

SAOB

publicerad: 1937  
KONTROVERS kon1trωvær4s, äv. -tro- l. -trå-, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er; förr äv. KONTROVERSIE, r. l. f.; best. -ien; pl. -ier; förr äv. KONTROVERSIA, f.
Ordformer
(kontrovers(e) (con-) 1618 osv. controversia 1634—1694. controversie 1624—1817)
Etymologi
[jfr t. kontrovers, eng. controversy, fr. controverse (ä. fr. controversie); ytterst av lat. controversia, till controversus, vänd mot vartannat, stridig, av contra (se KONTRA) o. versus, p. pf. av vertere, vända (jfr VERTERA)]
tvist, strid; ordstrid; i sht om tvist l. oenighet som förorsakas därav att två olika ståndpunkter stå emot varandra; i fråga om ä. förh. ofta om teologisk strid l. träta; äv. konkretare: tvistefråga. CivInstr. 301 (1618). Controversier eller Theologiska Stridigheter, passa sig icke heller i en upbygglig predikan, med mindre, at (osv.). Rydén Pontoppidan 154 (1766). Dessa dunkelheter .. (i Aristoteles' teori om själen) hafva föranledt otaliga kontroverser och olika tolkningar, redan under forntiden. Rein Psyk. 1: 85 (1876). Någon liten kontrovers emellan krigs- och sjöministrarne angående gevärsmodellen. De Geer Minn. 2: 51 (1892). (Frågan) kommer att riva upp en synnerligen livlig kontrovers. Hellström RedKav. 153 (1933).
Avledn.: KONTROVERSERA, v. (†) tvista, strida. VDAkt. 1737, nr 425 (1735). Högberg Vred. 3: 164 (1906). —
KONTROVERSIST, m.||ig. (i fråga om ä. förh.) deltagare i en ordstrid; särsk. om teologisk debattör. Man (skulle) tro sig höra Catholiske Controversister förifra sig mot Calvinus. Dalin Montesquieu 194 (1755). Levertin 23: 220 (1906).
Till SAOB