SAOL
publicerad: 2015
konversera
kon·vers·era
verb
~de ~t • föra konversation; underhålla med konversation
| Finita former | |
|---|---|
| konverserar | presens aktiv |
| konverseras | presens passiv |
| konverserade | preteritum aktiv |
| konverserades | preteritum passiv |
| konversera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att konversera | infinitiv aktiv |
| att konverseras | infinitiv passiv |
| har/hade konverserat | supinum aktiv |
| har/hade konverserats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| konverserande | |
| Perfekt particip | |
| en konverserad + substantiv | |
| ett konverserat + substantiv | |
| den/det/de konverserade + substantiv | |
SO
SAOB
publicerad: 1937