SAOL
publicerad: 2015
konvoj
konvoj
[konvåj´]
substantiv
~en ~er • grupp av handelsfartyg med skydd av krigsfartyg; väpnat skydd för handelsfartyg; väpnat skydd för större landtransport
| Singular | |
|---|---|
| en konvoj | obestämd form |
| en konvojs | obestämd form genitiv |
| konvojen | bestämd form |
| konvojens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| konvojer | obestämd form |
| konvojers | obestämd form genitiv |
| konvojerna | bestämd form |
| konvojernas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
konvoj
konvojen konvojer
konvoj·en
substantiv
[-våj´] 
●
grupp av handelsfartyg som åtföljs och skyddas av örlogsfartyg och ibland flygplan
konvojtrafik; Atlantkonvoj; Ishavskonvoj
en konvoj (med några)
segla i konvoj; en grupp ubåtar angrep konvojen
○
äv. om gruppen inklusive den skyddande eskorten
○
äv. om skyddad transport till lands
hjälpkonvoj
en konvoj med livsmedel till den belägrade staden
○
äv. försvagat
rad av fordon
lastbilskonvoj
belagt sedan 1635;
av franska convoi med samma betydelse, till convoyer 'beledsaga', till voie 'väg'
SAOB
publicerad: 1937
KONVOJ konvoj4, förr äv. KONFOJ (Anm. Enligt Moberg Hjelpr. 65 (1796) har v i konvoj förr stundom uppfattats ss. ett tyskt v o. uttalats ss. f), r. l. m. l. f. (SvTr. V. 1: 262 (1617) osv.) ((†) n. OxBr. 3: 476 (1634), Lind (1749; jämte m.)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er.
Ordformer
(can- 1730. kom- 1582 (: komfoigelt)—c. 1657. kon- (con-) 1625 osv. -foj (-foij) 1625—1799. -foy (-foi) 1644—1755. -voj (-voij) 1659 osv. -vojg 1730. -voug c. 1710. -voy (-voi, -voye) 1617—1903)
Etymologi
1) (numera mindre br.) mil. truppstyrka (l. soldat) som till skydd l. bevakning åtföljer enskild(a) person(er) vid förflyttning från en ort till en annan l. truppavdelning o. d. som utför varutransport, eskort; äv. med inbegrepp av de(n) eskorterade; äv. abstr.: skydd l. bevakning som lämnas av dylik eskort. Gustaf II Adolf 501 (1625). Under convoy aff 50 beredne footknechtar. KKD 9: 114 (1704). En Rysk Lieutenant, som hvar Commenderad till Canvojg åth en fältskiär. HFinlÖ 1: 406 (1730). SvUppslB (1933; angivet ss. mindre br.). — jfr RYTTAR(E)-, TRANSPORT-KONVOJ. — särsk. (†): ss. hedersbevisning avsedd eskort. SvTr. V. 1: 262 (1617). (En del av domkapitlet) höll sit intåg (i Liège) .. under .. convoy af hedersvakter. PT 1791, nr 15, s. 2.
2) sjömil. o. sjöt. avdelning av örlogsskepp som under vissa förhållanden till skydd l. betäckning åtföljer handelsfartyg, eskort; äv. med inbegrepp av de(t) handelsfartyg som eskorteras; äv. abstr.: skydd l. betäckning som lämnas av dylik eskort. Segla, gå under konvoj. BtÅboH I. 7: 48 (1635). Hollenderne skicka ett starckt confoy i Sundet. RP 10: 515 (1644). En kofferdiflotta, som under engelsk konvoj skulle afgå från Malmö till Östersjön. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 107 (1808). Stenbocks .. begäran att få några örlogsskepp till konvoj åt transporten. Oscar II V. 2: 104 (1861, 1892). Handelsfartyg, som för krigskontraband .., må icke i något fall upptagas i konvoj. SFS 1915, s. 1011. — jfr FARTYGS-, ÖRLOGS-KONVOJ.
3) (numera bl. tillf., skämts.) motsv. KONVOJERA 2: skydd; skyddsvakt; eskort; följe. Til Confoy tin' Englar blijda, / Sändt, at hålla om migh wacht. Renner Siökort 16 (c. 1690). SWennerberg (1846) hos Wennerberg Bref 1: 142.
Ssgr (i allm. till 2): KONVOJ-AVGIFT~02 l. ~20. (förr) avgift som uttogs för inkommande o. utgående varor o. som användes till att bekosta åtgärder för att skydda de svenska handelsförbindelserna med medelhavsländerna mot sjöröveri. Kungör. 12/3 1799, s. 3. SvRiksd. II. 12: 33 (1934). —
-GELT. [jfr mnl. convoyeergelt, ä. holl. convooigeld] (†) avgift för konvojering. VinkällRSthm 1582. —
-KASSA. (förr) kassa bildad av de medel som inflöto gm konvojavgiften (efter 1835 officiellt benämnd handels- o. sjöfartsfonden); äv. om den institution som förvaltade ifrågavarande kassa. 2RA 2: 316 (1727). SvRiksd. I. 6: 296 (1934). —
-KOMMISSARIAT(ET). (förr) det 1724—1867 existerande ämbetsvärk som förvaltade konvojkassan. 2RA 2: 316 (1727). Kongl. ConvoyCommissariatet i Giötheborg. Henel 1735 258 (1736). SvH IX. 1: 289 (1910). —
-MEDEL, pl. (förr) pänningmedel som inflöto gm konvojavgiften. 2RA 2: 318 (1727). (Agardh o.) Ljungberg 4: 331 (1863). —
-PÄNNINGAR, pl. (†)
(3) -SEDEL. [jfr holl. konvooibiljet] (†) följesedel. Stiernman Com. 2: 518 (1648). ASScF 18: 416 (1891; efter handl. fr. c. 1645). —
-SKEPP. (föga br.) sjömil. konvojfartyg. RP 10: 515 (1644). VFl. 1923, s. 127 (1693). Därs. 1915, s. 112 (i fråga om förh. 1704).