SAOL

publicerad: 2015  

kopist

kop·­ist [‑is´t] substantiv ~en ~er • person som kopierar

Singular
en kopist	obestämd form
en kopists	obestämd form genitiv
kopisten	bestämd form
kopistens	bestämd form genitiv
Plural
kopister	obestämd form
kopisters	obestämd form genitiv
kopisterna	bestämd form
kopisternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

kopist kopisten kopister

kop·ist·en

substantiv

kopis´t

● person som yrkes­mässigt sysslar med kopiering av text el. annat

○ sär­skilt (förr) om en typ av under­ordnad statstjänsteman som bl.a. sysslade med av­skrivning

belagt sedan 1626; av medeltidslat. copis´ta 'avskrivare'; till kopiera

Till SO

SAOB

publicerad: 1937  

KOPIST kωpis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(förr äv. skrivet co-. -piist (-ij-) 1626—1769. -pist 1640 osv. -poist 1715)

Etymologi

[jfr t. kopist, eng. copist (jämte copyiste), av fr. copiste, mlat. copista, avledn. av fr. copier resp. mlat. copiare (se KOPIERA)]

person som kopierar; särsk.

a) motsv. KOPIERA 1 a: person som kopierar (har att kopiera) skrivelser, ritningar o. d.; avskrivare; särsk. (intill 1879) titel för innehavare av viss underordnad tjänstemannabefattning inom administrationen, särsk. i K. M:ts kansli. Custos Archivi (skall) haffua .. Twå gemeene Copijster, som skriffua rendt huadh dem bliffuer opålagt. CivInstr. 308 (1626). RF 1634, § 10. Min tjänstgöring som konstituerad kopist var icke .. mycket ansträngande. De Geer Minn. 1: 74 (1892). Rutinerad kopist (helst kvinnlig) erhåller omedelbart anställning å fabriksritkontor. SvD(A) 1933, nr 51, s. 18.

b) motsv. KOPIERA 1 b; särsk. konst. ConvLex. 1: 378 (1821). En utmärkt kopist af äldre mästare. Bagge Wendt 347 (1835). (Han var) snarare en flitig kopist än skapande artist i egentlig mening. 2NF 19: 45 (1913).

c) fotogr. motsv. KOPIERA 1 c. GHT 1895, nr 256 A, s. 4.

Ssgr (särsk. till a): KOPIST-BEFATTNING. —

-LÖN. Schück VittA 2: 209 (i handl. fr. 1682). —

-TJÄNST.

Till SAOB