SAOL

publicerad: 2015  

kopt

kopt [kåp´t] substantiv ~en ~er • mans­person som till­hör den koptiska kyrkan

Singular
en kopt	obestämd form
en kopts	obestämd form genitiv
kopten	bestämd form
koptens	bestämd form genitiv
Plural
kopter	obestämd form
kopters	obestämd form genitiv
kopterna	bestämd form
kopternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

kopt kopten kopter

kopt·en

substantiv

[kåp´t]

● med­lem av Egyptens kristna befolkning med egen kyrka

belagt sedan 1795; via arab. av grek. Aigyp´tios 'egyptier'

Till SO

SAOB

publicerad: 1937  

KOPT kop4t, m.; best. -en; pl. -er; l. KOPTER kop4ter, m.; best. -n; pl. =.

Ordformer

(förr äv. skrivet cop-. kopt (co-) 1795 osv. kopter, sg. 1903 osv. kopter (co-), pl. 1813 osv.)

Etymologi

[jfr t. kopte, eng. copt, fr. copte; av arab. ḳubṭ, ghubṭ, av gr. αἰγύπτιος (jfr EGYPTIER). — Jfr KOPTISK]

manlig individ av den del av Egyptens befolkning som härstammar från forntidens egyptier; i pl. utan avseende på kön; ofta särsk. med tanke på religionsförh.: medlem av den monofysitiska kristna kyrkan i Egypten. Holmberg 1: 451 (1795). Kopterna äro en gammal kristen sekt i Egypten. Waldenström Österl. 694 (1896). Den gamle kopt, som i åratal varit kock hos Cookbolaget. Jensen Sienkiewicz Ökn. 25 (1913).

Till SAOB